De senaste två åren har varit som en lång orgie av tunnelbaneresor (och då menar jag inte den slags flottiga, dekadenta och lätt homoerotisk...

So long Södermalm, may our paths never cross again!

/
.. Comments
De senaste två åren har varit som en lång orgie av tunnelbaneresor (och då menar jag inte den slags flottiga, dekadenta och lätt homoerotiska orgier som romarna hängav sig åt för några millennier sedan). Vareviga dag har jag pendlat fram och tillbaks mellan Solna och Södermalm - och inte bara en gång, utan två gånger. Först på morgonen för att lämna Emilia i skolan, sedan på eftermiddagen för att hämta hem henne igen. Och däremellan har jag dessutom varit tvungen att hinna med några timmars jobb (eller, allra helst, en hel dags jobb).

Det har, milt sagt, varit alldeles blodsförbannat ansträngande. Vissa veckor har jag inte gjort annat än sovit, jobbat och åkt tunnelbana. Vissa dagar har jag till och med somnat tidigare än Emilia, vilket ju är helt sjukt. Hur många andra föräldrar sover mer än sina barn?

Nu ska det dock vara slut på den plågan. Till hösten börjar Emilia förhoppningsvis i skolan här i Solna istället. Och herregud vad jag längtar. Det känns som att jag ska få livet åter, efter att under två år ha hyrt ut det till SL. Hipp hipp hurra, liksom!

***

En annan sak som känns smått fantastisk (och alldeles fruktansvärt läskig) är att jag skickade in manuset till min bok till ett par förläggare här om veckan. Samtliga utlovar svar inom tre månader. Snacka om att jag kommer sitta som på nålar hela sommaren.

Jag har dock lovat mig själv att inte ha alltför stora förhoppningar. Att jag inte ska hoppas på något annat än refuseringar. I bästa fall en refusering med bifogad feedback (något som förläggare endast bjuder på i undantagsfall). Något sådant som att få bli publicerad, det jag har dock lovar mig själv att inte ens hoppas på.

Det här med att inte har några förhoppningar går det dock sådär med. För någonstans kan jag tycka att stjärnorna håller på att rada upp sig ganska perfekt för mig. Jag skickade in min bok i början av juni - svar är alltså att vänta i slutet av augusti. Samma månad firar jag tio år på mitt nuvarande jobb. Vore det inte ganska passande att då får besked om publicering, så att jag kan börja styra om min karriär mot en skrivande sådan? Det vore ju nästan för perfekt. Så Gud, om Du läser det här, kan du ordna det åt mig? Snälla? (Eller snälla herr/fru förläggare om DU läser det här..).

***

I augusti firar jag förresten två år som singel också. Om det nu är något som man firar? Jag vet inte riktigt hur det ligger till med den saken. Vissa dagar (de flesta dagar) känner jag mig fortfarande alldeles fantastiskt överlycklig över det här med att vara singel. Över friheten. Det har dock börjat komma dagar då jag saknar (vuxenbolibompa?) att ha någon. Någon jag liksom kan (vara naken med) kan dela saker med.

Men, vad tusan, snart är jag ju världskänd författare. Då kommer alla karlakvinnor att rada upp sig för att få träffa mig? Visst är det så?


You may also like

Använder Blogger.