Jag minns att när jag var liten, då jobbade min mormor i en butik. Butiken låg precis över gatan från hennes hus, så när vi var där oc...

Tack för glassen

/
.. Comments


Jag minns att när jag var liten, då jobbade min mormor i en butik. Butiken låg precis över gatan från hennes hus, så när vi var där och hälsade på om somrarna fanns hon alltid i närheten. Till och med när hon jobbade så var hon nära.

Riktigt hur det såg ut i butiken minns jag inte längre. Jag har för mig att det var ganska så trångt, liksom litet. Bara några få hyllrader av matvaror - och en enda kassa där min mormor tog betalt av kunderna. Det enda jag minns helt säkert är att där fanns en stor frysbox med glass, och det var ur den som mormor kunde trolla fram glassar. Strutar, glasspinnar, you name it - she got it.

*

När jag blev lite äldre slutade mormor att jobba i butiken, och butiken slutade att vara en butik. Under några år var den inget annat än ett gammalt hus med gul, solblekt, fasad. Sedan flyttade någon familj in i huset som brukat vara en butik. Jag avskydde dem för det. För att de bodde i mormors butik. Jag antar att jag fortfarande avskyr dem för det. Vissa övertramp är svåra att förlåta.

Men mormor fortsatte att trolla fram glassar. Så fort jag gastade jäätelöä kiitos, vilket på finska betyder glass tack, trollade hon fram en ny glass. Nu var det ur frysboxen där hemma hon trollade fram dem. Det var som om det inte fanns något annat än glass i den.

*

När jag blev ännu lite äldre, kanske tjugo år äldre eller så, började jag hälsa på mormor igen efter några års uppehåll. Det första som slog mig när jag kom dit igen, efter att inte ha varit där på fem-tio år, var hur lite som hade förändrats. Familjen i mormors butik var densamma. Mormors hus var detsamma. Ladan, hammocken, jordgubbslandet och allt annat var precis som jag mindes det. Till och med frysboxen med glass var densamma. Det är väl något av magin med att ha en mormor, antar jag. Saker förändras inte lika fort hos henne som de gör här hemma.

Det enda som hade förändrats var att det inte längre var jag som gastade jäätelöä kiitos i hopp om att få glass. Nu var det Emilia som gjorde det. Och mormor gjorde vad mormor gjorde bäst, hon trollade fram glassarna ur sin stora frysbox.

*

Idag fick jag veta att mormor har somnat in efter en kort tids sjukdom.

*

Tack för glassen mormor. Det finns ingen glass som din.
Kiitos jäätelöä, mummo. Ei ole jäätelöä joltain.


You may also like

Använder Blogger.