Ni vet hur det är när man ser en riktigt över-jävla söt tjej på gatan. Hur man liksom inte bara följer henne med blicken, utan hur man likso...

Att sätta evolutionen ur spel

/
.. Comments
Ni vet hur det är när man ser en riktigt över-jävla söt tjej på gatan. Hur man liksom inte bara följer henne med blicken, utan hur man liksom vrider hela kroppen för att kunna se på henne så länge som möjligt. Hur man inte ens funderar på att prata med henne, utan bara nöjer sig med att titta efter henne. Om man har tur passera tillräckligt nära för att känna doften av hennes parfym. Hur hundratalet tankar blixtrar genom huvudet på en och samma gång - allt från det ack så klassiska henne vill jag knulla till det lite mer vuxna henne vill jag ha på mitt bröllopskort. Ni alla vet vad jag pratar om, eller hur.

Det är ju liksom en medfödd instinkt som alla män(niskor) har. Det är ju något som ligger nedärvt i våra gener som följd av miljarder år av evolution. Att vi ska beundra- och förtrollas av de vackraste exemplaren av det motsatta könet. Att vi ska drömma om att sprida våra gener genom dem. Evolution baby. Det är ju vad vi är födda att göra.

Därför tycker jag att det är lite konstigt hur lätt det är att sätta evolutionen ur spel. För det är något jag slagits av gång- på gång de senaste månaderna. Att den där instinkten, den verkar ha dött hos mig. Det är inte något medvetet val, utan den har bara gjort det. Pang. Kanske bäst kan det illustreras genom en konversation jag hade för inte så länge sedan.

"Spana in den där," sade en vän.
"Va? Att Chris- och Madde ska gifta sig?" undrade jag, som fått syn på en löpsedel utanför 7-Eleven.
"Nej, henne," frustade vännen.
"Vem då?" undrade jag, och såg mig omkring.
"Henne för fan," suckade vännen. Och först då fick jag syn på vem han syftar på. En snygg tjej. En sådan där blicken brukar söka sig till instinktivt. Som jag inte lagt märke till förrän då.

Instinkten död. Evolutionen satt ur spel.

Men samtidigt tänker jag att min instinkt kanske inte alls har dött. För det har den ju egentligen inte. Det är bara det att den har ändrat fokus på ett för mig helt nytt- och obekant sätt. Jag har ju redan hittat- och fångat över-jävligast sötaste tjejen som finns. Och plötsligt så finns det bara en rumpa att spana på, och en parfym att sukta efter. Jag hade inte trott att det funkade så. Men det gör det visst. Och det ger mig en konstigt bra känsla.. lite samma känsla som när man klarat sista bossen i ett TV-spel, eller när man sprungit i mål i ett maraton. Som att jag har lyckats med något bra.


You may also like

Använder Blogger.