Åker pendeltåg. Första gången på säkert tio år. Hur gör man? Sitter jag bara här? Eller måste jag hjälpa till att ro på något sätt?

Åker pendeltåg. Första gången på säkert tio år. Hur gör man? Sitter jag bara här? Eller måste jag hjälpa till att ro på något sätt?

Inga kommentarer.. Orkar inte kommentera Nordkorea mer, även om jag fortsätter att lägga upp bilder. Vet helt ärligt inte vad jag tycke...

Inga kommentarer..

Orkar inte kommentera Nordkorea mer, även om jag fortsätter att lägga upp bilder. Vet helt ärligt inte vad jag tycker om läget.

Men vad jag vet är att jag skrev en liten politisk artikel idag. Bara för att jag faktiskt kan tycka det är ganska så roligt ibland. Fortfarande. Handlar lite om invandring, integration, och hur sämst vi svenskar här. Finns att läsa här. Kommentera gärna. Här eller där.

Asså. Helt ärligt. Lägger upp inläggen om nordkorea på skämt. Men. Helt ärligt?



Asså. Helt ärligt.
Lägger upp inläggen om nordkorea på skämt.
Men. Helt ärligt?

Fyra år. Så gammal blir Emilia på söndag. Fyra. Det är ju alldeles sanslöst mycket. Vad snabbt tiden har gått, trotts allt. Det känns inte s...

Fyra år. Så gammal blir Emilia på söndag. Fyra. Det är ju alldeles sanslöst mycket. Vad snabbt tiden har gått, trotts allt. Det känns inte särskilt länge sedan jag satt med en klump i halsen och tänkte "jag ska bli pappa, vad i helvete har jag gett mig in på!?". Och nu är hon plötsligt fyra år. Om två år så börjar hon "nollan" i skolan. Och sedan är hon praktiskt taget vuxen. Galet!

Några timmar gammal. Visst syns det att jag är livrädd?

Halvår gammal? När hon sov så sov jag.

Ett år. Vilket monster!

I Rålis med mig och grabbarna. 1år 4mån

Första dagisbilden. 1½ år.
(eller andra, men jag räknar faktiskt bort Nora.. låtsas att det aldrig hänt)

Två år. Kryssning med farmor o släkten.

2 år 3 månader. Vi gjorde kungsholmen tillsammans.
Good times. Såhär i efterhand, när jag minns det jag vill minas.

3 år. Med farmor och gammelfarmor.
Sista bilden jag har på (min) farmor också.

3 år 3 månader. Med bästa kompisen från dagis.

Nästan fyra år. Min stora skitunge!

Dottern är sjuk. Hon pendlar mellan att snarka- och snörvla, samtidigt som ett fyra timmar långt avsnitt att Pingu rullar på TV:n. Själv sit...

Dottern är sjuk. Hon pendlar mellan att snarka- och snörvla, samtidigt som ett fyra timmar långt avsnitt att Pingu rullar på TV:n. Själv sitter jag och äter choklad. Jag köpte den till henne, men hon ville inte ha den. Så vad gör man?

Jag säger inte att I'm living the dream.
Men det är ju helt okej det här också.
Lite långtråkigt kanske.
Men. Helt okej.
Imorgon kanske jag börjar klättra på väggarna.
Men just nu. Helt okej.

2010-10-12. 1½ år. Hittade den här bilden på gamla telefonen. Kom i sista stund på att jag borde kopiera alla gamla bilder innan telefo...

2010-10-12. 1½ år.

Hittade den här bilden på gamla telefonen. Kom i sista stund på att jag borde kopiera alla gamla bilder innan telefonen går sönder helt..

Nu vet jag att det inte är världens bästa bild. Den är ganska så suddig. Och man ser inte så himla mycket.
Men av någon anledning så betyder den något för mig. Jag hade helt glömt bort hur vi, Emilia och jag, hade det på den tiden. Där i min lilla etta på kungsholmen. Och jag hade helt glömt bort vilken galen tjej hon var redan då. Och jag hade helt missat hur stor hon har blivit sedan dess.

Och så betyder bilden någonting mer för mig. Jag bläddrade- och raderade bland gamla bilder igårkväll. Bilder från ungefär samma tid, men som jag inte alls mådde bra av att se. Och så dyker den här bilden upp. Som är påminner mig om att jag alltid kommer att ha minst en bra sak här i livet. Min ungjävel.

Det är väl ett halvår sedan jag läste färdigt Steven Eriksons Malazan -decalogi*. Sedan dess har jag börjat läsa fem böcker - fyra av dem...


Det är väl ett halvår sedan jag läste färdigt Steven Eriksons Malazan-decalogi*. Sedan dess har jag börjat läsa fem böcker - fyra av dem har varit sådana som jag längtat efter. Men av dem har jag orkat läsa färdigt en.

Så idag fick nog vara nog. Forge of Darkness representerar allt det som jag inte tycker om hos Eriksons författarskap. Men det skiter jag fullständigt i. Jag behöver en Erikson-bok och därmed basta. Förresten så såg jag att den här var den av hans böcker som har högst betyg av samtliga. Kanske är ett gott tecken?

*deca = tio, decalogi = serie om tio böcker? säger man så?


Det finns ett stort problem med våren. I varje fall om man har en dotter som inte riktigt har förstått sig på begrepp som klockan  och tid ....

Det finns ett stort problem med våren. I varje fall om man har en dotter som inte riktigt har förstått sig på begrepp som klockan och tid. Det kan då hända att dottern vid 06.45 nöjt konstaterar att Det är morgon. Solen har gått upp.

Men jag är ju inte den som är den. För även om jag kanske somnade någon gång före 21 igår, och således var ganska pigg vid tiden för väckningen, var jag ju tvungen att visa vem som bestämmer. Alltså fastslog jag att jag går inte upp före klockan åtta. Resultatet var att jag ungefär varannan minut slogs i huvudet med en ny leksak: "Är klockan åtta nu?"

Så. Klockan är 20 över nio, och jag har redan ätit frukost. Spelat Wii. Och diskat.
Det är inte meningen att livet ska vara såhär på en lördag.

...

Men Emilia kanske ska iväg på teater med mamma/farmor idag. Hade helt glömt bort det. Men det lär ju vara kul för dem. Och perfekt för mig som hinner smyga iväg till gymmet.

“Där kommer han,” viskade Styv, och nickade nedför slänten. “Vem?” undrade Mold samtidigt som han spande nedför branten, där den ende han t...

“Där kommer han,” viskade Styv, och nickade nedför slänten.
“Vem?” undrade Mold samtidigt som han spande nedför branten, där den ende han tydligt kunde urskilja var Grill som nästan dubbelvikt kravlade sig uppför den sluttande marken.
“Honom!” artikulerade Styv irriterat.
“Honom?” utbrast Mold och fokuserade Grill med blicken samtidigt som den gamle veteranen riktade blicken upp mot dem.
“Ta på mig,” utbrast Styv hastigt.
“Va?”
“Nu!” snäste Styv.
“Vad står ni där och latar er för,” avbröt Sergeant Grill dem med ett ryt. “Tror ni att vi är här på semester? Sätt fart! Vi har inte hela dagen på oss, jag vill ha latringropar åt 500 man innan kapten är här!”

“Idiot,” väste Styv när de skyndade bort mot packhästarna för att hämta skyfflar.
“Varför?” frågade Mold, oförstående.
“Han vet inte vad han går miste om,” väste Styv ilsket. “Jag måste visa honom vad han går miste om. Nästa gång jag säger åt dig att ta på mig, då tar du på mig. Annars skär jag kulorna av dig. Annars är du ändå ingen man.”
“Kvinnor,” suckade Mold tyst för sig själv, vilket belönade honom med ett rappt slag över revbenen. “Värre än Slaktarn.”


Varje gång som du går härifrån lämnar jag dörren olåst för jag tänker att kanske  du kommer tillbaks snabbare då..


Varje gång som du går härifrån
lämnar jag dörren olåst
för jag tänker att kanske 
du kommer tillbaks snabbare då..

Jag testade något nytt imorse. Att inte sätta mig framför datorn innan jobbet. Resultatet? Jag kom in till kontoret dryga timmen tidigare än...

Jag testade något nytt imorse. Att inte sätta mig framför datorn innan jobbet.
Resultatet? Jag kom in till kontoret dryga timmen tidigare än vad jag brukar.

Så. Nu ska det jobbas.

Med sex veckol kval till Kolea följel bloggen Nold Koleas kligshot med spänning. Det är inte som att jag är orolig. Nordkorea har väl h...

Med sex veckol kval till Kolea följel bloggen Nold Koleas kligshot med spänning.

Det är inte som att jag är orolig. Nordkorea har väl hotat med att ömsom bomba- ömsom invardera Sydkorea och resten av världen sedan koreakrigets slut för sisådär 50 år sedan. Så oddsen för att de ska göra slag i saken och atombomba Sydkorea just nu är nog ganska höga. Men visst känns det lite.. irriterande att de ska vara så i gasen just nu.

...

På tal om höga odds. Vad är oddsen för att dela både födelsedag- och visa-pinkod med någon? Upptäckte i helgen att jag och Mallgot gör det. Det är ju inte som att jag tror på ödet. Tvärtom tror jag på sannolikhetslära. Men om jag trodde på ödet så skulle jag vara nöjd med dess val.

...

Sitter på jobbet. Med en uppgift som är alldeles förjävla jobbig.
Ni vet den där typen där man tänker att det fixar jag på några timmar. Men så går det bara inte. Inte för att det är svårt. Utan för att det.. bara går inte. Kanske lunch jag behöver?

...

Det var förresten några dagar sedan jag skrev här. Tänkte skriva att jag ber om ursäkt för det. Men det gör jag förstås inte. Att jag inte har skrivit här betyder ju att jag har haft bättre saker för mig. Som att boka Amsterdam-biljetter, gå på barnkalas hos Tyler, spela SimCity - och hänga med den där bruden som jag tycker om, förstås.

..som sitter stilla i båten. Så jag beställde lite prylar idag. Prylar som jag kanske inte riktigt har råd med. Men som jag tror kan pim...

..som sitter stilla i båten.


Så jag beställde lite prylar idag. Prylar som jag kanske inte riktigt har råd med. Men som jag tror kan pimpa mitt boende lite. Elementskydd. Fönsterbänk. Och så en ny blandare till badrummet (den gamla läcker).

Sen blir nästa steg nya persienner också. Vågar inte ens tänka på vad det kan kosta..

Elementskydd. Så att elementet i vardagsrummet blir lite undangömt.
Tror det kan vara najsare än en ett rostigt gammalt element.

Fönsterbänk modell billig. Istället för att ha metellkonsoller (utan
något på) som sticket ut från väggen.

För övrigt, nästan obehagligt vad effektivt Google Adwords är på
att matcha annonser mot vad jag googlat. Don't you think?



Jag har råkat ut för något hemskt. Jag har blivit sviken av någon som jag trodde att jag kunde lita på. Någon som jag tycker om. Jag har bli...

Jag har råkat ut för något hemskt. Jag har blivit sviken av någon som jag trodde att jag kunde lita på. Någon som jag tycker om. Jag har blivit sviken av min egen kropp. Jo just det, ni läste rätt. Det är mitt eget jag som har sårat mig enda in i själen.

Allt började tidigt imorse. Klockan 06.00, då min kropp av någon anledning tyckte det var läge att väcka mig. Och att förbli vaken. Förstår ni vad hemskt! Jag hade gått och lagt mig extra tidigt för att få sova ut - och då svarar min kropp genom att vakna extra tidigt! Kroppen hade till och med ingått i en ohelig allians med min reptilhjärna, som efter att jag vaknat såg till att ställa till med så mycket oväsen att jag inte kunde somna om. Svek! Föräderi! Jag trodde att vi satt i samma båt, men icke!

Men jag ska hämnas. Gympass inplanerat. Ett sådant där gympass som ska få kroppen att gråta blod. Eventuellt kommer även jag (som ju sitter fast i min kropp, av någon anledning) också att bli lidande. Men nu är det krig, och då får man räkna med förluster.

Hittade en drös bilder som jag sparat ner på datorn från när jag köpte min lägenhet. Och det är bara att konstatera någonting ganska irrite...

Hittade en drös bilder som jag sparat ner på datorn från när jag köpte min lägenhet. Och det är bara att konstatera någonting ganska irriterande. Det såg fan bättre ut förr.

De som bodde i lägenheten före mig hade riktiga gardiner.
Och en soffa som ser bekväm ut. 1-0 till dem.

Sänggavel. Hylla över sängen.
Snyggt, varför har inte jag nåt sånt?
Men var tusan förvarade de sina kläder?

Jag blir irriterad när jag läser sådana här skitnyheter. Herregud. Varför är någon så dum att den går all in med sina pengar på något den...

Jag blir irriterad när jag läser sådana här skitnyheter. Herregud. Varför är någon
så dum att den går all in med sina pengar på något den vet nada om? Och vad har
det för nyhetsvärde?

Aftonbladet har någon slags snyft-historia om att folk i Pajala investerat sina pengar i gruvbolags-aktier, som sedan gått åt helvete. Jag förstår inte vad som ska vara så snyftigt med det. Är man så dum att man a) satsar alla sina pengar på ett kort, b) tror på investeringstips och c) inte har bra insyn i vad man investerar i så får man väl skylla sig själv om det går åt h-vete?

Så. I all välmening vill jag dela med mig av några tips om man ska syssla med aktiehandel. Sådant som jag snappat upp på vägen, så att säga.
- Sprid ut dina risker. Dvs investera i flera bolag, gärna i olika branscher.
- Lyssna inte på tips och prognoser. Säger de "den aktien kommer att gå upp" betyder det bara att "idag gick den upp". Vad som händer imorgon vet ingen.
- Investera bara i företag som du förstår dig på och tror på. Om du inte förstår dig på vad du investerar i, gör det inte.
- Om du ändå vill investera i aktier, gör det i bolag som av tradition är vinstmaskiner. Sådana som gått uppåt de senaste 20 åren, och som ser ut att fortsätta göra det även den kommande 20 åren. Tänk Google. Tänk NCC. Tänk McDonald's. Tänk själv.

Att det här skulle bli en match med Cristiano Ronaldo i en av huvudrollerna var på många sätt både väntat- och välkommet - men att domaren i...

Att det här skulle bli en match med Cristiano Ronaldo i en av huvudrollerna var på många sätt både väntat- och välkommet - men att domaren i början av andra halvlek fick för sig att axla samma mantel var desto mindre välkommet.

Inför matchen hyllade Sir Alex Real Madrid genom att kalla dem världens bästa kontringslag - därefter parkerade han bussen framför eget straffområde och satsade själv på att spela kontringsfotboll. I 57 minuter visade det sig också vara ett lyckat drag - Real Madrid hade svårt att hitta till några riktig farligheter, samtidigt som Manchester United såg farliga ut så fort de fick ställa om. Helt logiskt blev det också 1-0 till hemmalaget tidigt i den andra halvleken.

Men sedan var det dags för domaren att ta sig an huvudrollen genom att visa ut Uniteds Nani. Detta efter att densamma legat skadad i några minuter efter en kollision med en Real-spelare. Därefter tog det inte lång tid för först Luka Modic- och därefter Ronaldo att vända på matchen. 2-1 till Real Madrid, och ett United med reducerat manskap var tvunget att göra två mål för att kunna gå vidare till kvartsfinal. En omöjlig uppgift för de flesta lag. Omöjligt också för ett vilt kämpande United skulle det visa sig, även om de under matchens 20 sista minuter lyckades få till en enorm press mot Real-målet.

På det stora hela en bra match av Manchester United. 39-årige Giggs, som nu gjort 1000 matcher, spelade- och sprang som om han vore 20 år yngre. Ena stunden glidtacklade han i eget straffområde, i nästa hotade han Real-försvaret med såväl löpningar- som briljanta passningar. Bra spelade också Cleverly - han kommer att bli viktig de kommande 5-10 åren. Men med en man mindre räckte det inte. Men med domare som ville annat räckte det inte.

Och avslutningsvis. Självklart så var det Ronaldo som avgjorde matchen för Real Madrid. Vem annars? Och någonstans så känns det ju ganska så rätt. Är det någon som ska sparka mitt Manchester United ur Champions League så är det väl han. Den förlorade sonen.

Här om dagen skrev jag att jag funderar på att lägga ned min blogg. Eftersom det jag skriver här knappast kan vara av intresse för någon ann...

Här om dagen skrev jag att jag funderar på att lägga ned min blogg. Eftersom det jag skriver här knappast kan vara av intresse för någon annan än mig. När jag tänker på saken idag så kommer jag till precis samma slutsats - att den här bloggen kan verkligen inte vara intressant. För någon annan än mig.

Så min slutsats är att jag nog fortsätter skriva ett tag till. För den här bloggen är ju intressant - för mig.

...

Annars då?
Jag skulle gå och lägga mig tidigt idag.
Men det gjorde jag inte.
För jag tänkte titta på en film istället.
Men det gjorde jag inte.
För jag gjorde ingenting istället.
Men jag är glad ändå.

...

Men nu ska jag försöka. Sova alltså.

Skrev den här historien för någon månad sedan, runt jul. Någon kanske hann med att läsa den då, innan jag tog tillbaka publiceringen. Idag l...

Skrev den här historien för någon månad sedan, runt jul. Någon kanske hann med att läsa den då, innan jag tog tillbaka publiceringen. Idag läste jag den igen, och insåg att den faktiskt börjar riktigt bra. Enligt mig, i varje fall. Men slutet var jag tvungen att skriva om. Vet inte om det blev bättre, men kanske? Tyck gärna till! Brukar inte skriva såhär "seriöst" i vanliga fall, så vill gärna ha synpunkter!

“Hej,” log hon, och slog ut med armarna för en kram. 

“Hej du,” svarade jag, och slog ut med armarna för att besvara kramen.
Kramen kändes klumpig, obekväm, som att hon inte riktigt passade i mina armar längre. Som att hon blivit lite kantigare, och jag lite stelare. Det var den sorts kram som talade sitt eget språk, hade sin egen historia. I vårat fall handlade den om att vi inte setts på tre veckor - inte sedan vi skilts åt som vänner senast. Inte för att vi någonsin varit mer än så, men jag hade för en stund gjort misstaget att tro det. Och nu var vi här, återförenade genom gemensamma vänner som intet ont anade dragit med oss till samma klubb. Ovilliga att erkänna att något var fel, oförmögna att möta varandras blickar.
“Hur har du haft det?” frågade hon.
“Bra,” nickade jag, samtidigt som jag försökte flackade med blicken åt Robins håll; vad som helst för att få en anledning att avsluta samtalet så snabbt som möjligt. “Bara bra, jobbat mycket. Själv då?”
“Samma här,” svarade hon med ett leende som såg påklistrat ut. “Vi hade den där julfesten på jobbet i veckan.”
“Just ja,” började jag, oförmögen att komma på något mer att säga.
“Jo,” nickade hon. “Jag ska nog köpa något att dricka, ska du med?”
“Nej,” svarade jag. “Måste slå en drill först.”

Hon log sitt stela leende igen, och skyndade sedan iväg. För ett ögonblick stod jag kvar och följde jag henne med blicken. Hon var en av de vackraste människorna jag mött, och det var fortfarande ett nöje att se henne röra sig. Ett smärtsamt nöje. Med en suck skakade jag på huvudet, innan jag vände stegen mot en toaletten. 


På toaletten tog jag några djupa andetag - så djupa som den sura doften av urin nu tillät - och försökte samla tankarna. Vi hade varit bekanta i flera år; tväffats på fester, grillkvällar och annat som ordnades genom gemensamma vänner. Men det var först för någon månad sedan som vi börjat träffas bara vi två. Det hade börjat med ett biobesök, några dagar senare ett par glas vin, och därefter några regelrätta mysträffar. Och då handlade träffarna inte bara om sex, utan faktiskt lika mycket om gammalt hederligt mys - att kramas ihop i soffan, att skeda sig genom natten utan någon som helst sömn. Sådant som jag - vi båda, tror jag - mått bra av. Sådant som fått mig att tro att vi varit på väg någonstans...

En knackning på toalettdörren, följt av någon som ryckte i handtaget, gjorde mig plötsligt påmind om var jag befann mig någonstans, och utan att ha så mycket som knäppt upp gylfen lämnade jag toaletten igen.

Några timmar senare befann jag mig, nu måttligt berusad, på klubbens övervåning, där man från baren kunde sitta och snegla ned på det nedre dansgolvet.

“Jag trodde att ni var på G,” sade Sue plötsligt.
“Vi?” frågade jag, i dimman behagligt bortkopplad från mina tidigare grubblerier.
“Ni,” sade Sue med en nick ned mot dansgolvet under oss, där jag efter en stund fick syn på henne där hon dansade med en stor mörkhårig man.
“Jaså,” svarade jag med en axelryckning. “Nej, inte på det sättet.”
“Säkert? Hon pratade massor om dig tidigare.”
“Gjorde hon?” frågade jag, mot min vilja nyfiken. “Jo men det kanske var något tidigare, men det sket sig.”
“Så hur känns det?” frågade Sue, med ännu en blick ner mot dansgolvet - en blick som jag nonchalant tvingade mig att följa.
“Bra,” svarade jag efter en stor klunk öl. “Det var aldrig något seriöst ändå.”
“Bra,” nickade hon. “Vill inte se dig sårad.”
“Nejdå, ingen fara,” flinade jag. “Jag är man.”

Knappa timman senare, efter att jag lyckats ursäkta mig från Sue utan att verka för angelägen om att fly klubben, promenerade jag utmed Kungsgatan upp mot Kungsbron och vidare bort mot Kungsholmens trygga kvarter. Om jag orkat lyfta blicken från marken skulle jag ha sett att en ny dag redan börjat gry på himlen. Men istället fokuserade jag all energi på mina grubblerier.


Jag hade alltid tänkt på livet som ett pussel, där vänner, familj, jobb och intressen alla var pusselbitar som skulle fogas ihop till en helhet. Under den korta period som vi dejtat hade jag snabbt kunnat se hur hon skulle passa in bland alla andra pusselbitar i mitt liv. Hur hon fungerat bättre med mina vänner än någon annan pusselbit jag träffat. Hur hon fått mig att må bättre än någon annan jag träffat. Men när hon nu var borta ut mitt liv hade jag istället börjat tvivla på allt. Hur kunde jag vara säker på någon av pusselbitarna i mitt liv? Tänk om de alla låg fel? Hur kunde jag veta att de alls passade ihop?


 Med blicken fortsatt riktad mot marken var det nära att jag gick rakt in i henne när hon stegade upp framför mig på trottoaren.

"Se dig för tjockis," sade hon med ett halvt leende.
"Stina?" sade jag, chockad att se henne där, praktiskt taget utanför min port. "Vad gör du här?"
"Sue sade att du hade stuckit," sade hon med en axelryckning. "Så jag åkte hem till dig."
"Varför det?" frågade jag, kanske lite vresigare än vad jag egentligen kände mig.
"Du gick utan att säga hejdå.." började hon.
"Jo," nickade jag. "Jag kände mig lite risig."
"Så det var inte på grund av mig?"
"Nejdå," svarade jag med ett försök till leende. "Jag är bara trött."
"På grund av mig alltså," suckade hon, mer som ett påstående den här gången.
"Ja, nej," mumlade jag. "Jag vet inte. Jag ville bara komma ut. Få lite luft."
"Jag med," nickade hon. "Orkar du gå en bit till. Ta en promenad och prata lite?"
"Jo visst," svarade jag. "Så det gick inget bra med han på dansgolvet?"
"Greken?" skrattade hon. "Tror du att jag har sjunkit så djupt?"
"Det såg så ut," svarade jag med ett kort skratt som överraskade mig.

Vi gick en bit under tystnad, ned från Kungsbron, förbi Flemings och vidare västerut utmed Kungsholms Strand. För första gången sedan jag lämnat klubben lade jag märke till att solen gått upp, och att dess strålar värmde där de tittade fram över hustaken på andra sidan kanalen.


"Du skrämade mig," sade hon plötsligt. "Vet du det?"

“Skrämde dig?”
“Med vad du sade.. om oss.. att jag fick dig att må bra.”
“Du fick mig att må bra,” svarade jag med en axelryckning.
“Jag menar inte så,” började hon. “Jag vet inte vad jag menar. Det var inte vad jag hade väntat mig. Jag trodde inte att det - vi - skulle leda någonstans.”
“Inte jag heller,” svarade jag. “Första gången jag bjöd ut dig, då ville jag bara ligga.”
“Bara ligga?” frågade hon med höjda ögonbryn. “Tack för den.”
“Du är snygg,” försvarade jag mig. “Det är klart att jag ville ligga.”
“Det är jag,” skrattade hon samtidigt som hon viftade med håret. “Och jag ville väl.. kanske.. också ligga.”
“Då så,” flinade jag, gladare än vad jag borde vara.
“Då så,” log hon. “Så vad gick fel?”
“Har du luktat på dig själv någon gång?”
“Nej! Säger du att jag luktar illa!?”
“Nej,” förklarade jag. “Prova att lukta på dig själv någon gång. Prova att göra det en hel natt. Efter det kommer du aldrig att vilja sova med någon annan.”
“Idiot,” sade hon och stannade upp.
“Ja, jag är en idiot,” svarade jag med en axelryckning.
“Idiot,” upprepade hon, och tog ett steg närmare, så att hon stod helt tätt intill mig.
“Ja,” nickade jag.
“Min idiot?”
“Ja.”

 När jag tog henne i mina armar kändes hon inte kantig längre.

Fråga. Mest till mig själv. Varför envisas jag med att blogga här? Jag startade den här bloggen som singel för att skriva cyniska saker i...

Fråga. Mest till mig själv.
Varför envisas jag med att blogga här?

Jag startade den här bloggen som singel för att skriva cyniska saker i allmänhet, och cyniska saker om det motsatta könet i synnerhet. Och jag har skrivit en del riktigt bra inlägg på det temat (länk, länk och länk). Men på senare tid känner jag att jag har börjat glida längre och längre från temat. Visst, ibland kommer det fortfarande en del vettig sarkasm i dialogform (länk, länk och länk). Men ändå. Det blir lite för många inlägg av typen idag har jag köpt ost - eller ännu värre, av typen fan vad glad jag är idag, gulligull. Usch! Get a room liksom.. :-P

Så. Dags att lägga ner?
Eller leva med att jag skriver en fantastiskt innehållslös blogg?
Nån som har nån kommentar på det?

23:e mars @ globen. Najs! Med rättvisans män, Krukan och Malgot. Bam! On being white. Girls vs Women

23:e mars @ globen. Najs!
Med rättvisans män, Krukan och Malgot. Bam!


On being white.


Girls vs Women

Igår agerade jag flytthjälp när Tuppen och Carlo flyttade. Idag har jag ont. Överallt.

Igår agerade jag flytthjälp när Tuppen och Carlo flyttade.
Idag har jag ont. Överallt.
Använder Blogger.