Det är fantastiskt vad ett glas Bailey's kan göra. Smaken av grädde och whisky är som nostalgi i flytande form. Inte sådan där bra nosta...

Irish Cream

/
.. Comments
Det är fantastiskt vad ett glas Bailey's kan göra. Smaken av grädde och whisky är som nostalgi i flytande form. Inte sådan där bra nostalgi, utan det får mig att tänka tillbaks på sämre tider. Men det är inte sådan nostalgi jag mår dåligt av för den skull. Vem kan må dåligt med flytande nostalgi i munnen. I blodet?

Senast jag drack Bailey's var för två och ett halvt år sedan. Varje kväll hällde jag upp ett glas, och sedan satte jag mig framför datorn och spelade Oblivion. Jag har inte tänkt på det tidigare, men det var verkligen ett passande spel. Oblivion var vad jag sökte, i ordets rätta bemärkelse. Och det var vad jag fann. Och sedan fann jag så mycket mer. Mig själv. Och se vart det ledde? Idag är jag två och ett halvt år äldre, fem år mer vuxen, tio år snyggare och tjugo år mer framgångsrik.

Visst är det så, man har inte levat förrän man varit på båda sidorna om dörren?
Och då syftar jag inte enbart på manlig vänskap.

PS. Det låter säkert som att jag skriver det här full. Men icke, har bara tagit en klunk såhär långt. Jag kan uttrycka mig djupt som en morot utan att bli alkis. DS.

...

Jo. Det låter verkligen som att jag var full när jag skrev inlägget ovanför. Men det var jag inte.

Men jag känner mig, i brist på andra ord, djup ikväll. Jag vet inte vad det beror på, men jag tror att det är någon slags själslig* rastlöshet som jag dras med. Som jag alltid har dragits med. En känsla av att det kliar någonstans på ryggen, men hur jag än sträcker mig finns det inget sätt att komma åt att klia. Det är en känsla som får mig att vilja gå ut i natten och titta på stjärnorna. Som får mig att vilja dra på mig en ryggsäck och traska ut i fjällen. Som får mig att vilja hitta ut utanför ramarna på mitt liv. Utmana mig själv. Uppleva.

Låter jag uttråkad, frustrerad eller förvirrad?
Inte alls. Jag är nöjd, jag är glad, och jag lever det liv jag vill leva. Eller ptja, jag har i varje fall en tydlig målbild av hur jag vill leva. Och jag siktar mot den.
Men det vore kul att gå ut och stirra lite på stjärnorna någon natt. Också. Nån som ska med?

*Jag avskyr ordet själslig. Det låter så religiöst.

...

Varför skriver du så mycket på bloggen, Tor?
För att jag älskar att skriva. Att skriva är att tänka. Att skriva är att drömma. Så den tid vissa kanske vill titta på TV, läsa en bok eller dra en runk spenderar jag gärna på att skriva några rader. Om precis vad som helst som råkar snurra genom huvudet på mig.

Får jag ställa en fråga tillbaks? Varför läser ni vad jag skriver? Går det att utläsa något spännande?


You may also like

Använder Blogger.