Något jag skrev på lunchen . "Hur kommer det sig att du hamnade här?" frågade Mold. "Drömmen om kärlek förde mig hit,"...

Dreams and death

/
.. Comments
Något jag skrev på lunchen.

"Hur kommer det sig att du hamnade här?" frågade Mold.
"Drömmen om kärlek förde mig hit," svarade mannen utan ögon. "Drömmen om att någon dag förälska mig. Drömmen om att någon dag hålla ett barn i mina armar."
"Gick den i uppfyllelse?" frågade Mold, med en blick mot de utbrända hålor där mannens ögon en gång suttit.
"Nej," log mannen. "Det är därför jag har valt att komma hit. Det är därför jag har valt att bli en av hennes tjänare."
"Och slår det dig inte som konstigt," sade Mold. "Att du, präst till drömmarnas gudinna, sitter instängd här och gömmer dig från dina drömmar?"
"Inte alls," log prästen. "En gång för länge sedan, när jag var ett litet barn, drömde jag om en leksak som jag sett i en snickares butik. I tre månader slet jag för att tjäna ihop tillräckligt med pengar för att köpa leksaken. Jag skrubbade golv och sprang ärenden för att ha råd med den. Och när jag väl köpte den, hur tror du att jag kände mig då?"
"Lycklig?" föreslog Mold.
"Först, ja," nickade prästen. "Men i samma stund som jag köpte leksaken så dog drömmen om den, och med drömmen dog all den lycka- och förväntan som jag förknippat med den. Leksaken var bara en snidad träbit, en vackert snidad sådan, men inget mer. Lyckan visade det sig hade legat i drömmen om leksaken, inte i leksaken i sig. Förstår du?"
"Ja," nickade Mold. "Men hittade du inte någon annan dröm då?"
"Självklart," log prästen. "För varje dröm som dog tog en ny dess plats, som de gör hos alla levande varelser. Men i mitt hjärta visste jag redan sanningen, att allt som jag drömde om - allt som jag lustade efter, bara skulle förvandlas till stoft i mina händer. Att allt i slutändan är meningslöst.
"Så när du drömde om kärlek, då flydde du?"
"Ja," nickade prästen igen. "Då tog jag min tillflykt hit. Genom att leva här, utan ögon och i hennes tjänst, kan jag hålla drömmen vid liv. Den finaste av alla drömmar. Förstår du mig nu?"
"Ja," svarade Mold. "Jag hoppas att jag aldrig blir som du."
"Det hoppas jag med," log prästen med ett sorgset leende. "Men det kommer du. Om du får leva tillräckligt länge kommer du att nå till samma insikt om jag. För varje dröm du uppfyller dör du lite mer inombords. Till dess att bara en dröm finns kvar."
"Drömmen om henne?"
"Drömmen om henne," instämde prästen. "Varje dag kommer nya män- och kvinnor hit för att få uppfylla den slutgiltiga drömmen. Jag hjälper dem, och alla somnar de med ett leende på sina läppar. Hennes dröm är den enda sanna, den enda som inte blir till stoft i dina händer."
"Istället blir vi till stoft i hennes händer."
"Det blir vi," nickade prästen med ett sorgset leende.
"Då tycker jag synd om henne."

Kommentarer? Pest eller kolera? Bra eller anus eller dåligt? 


You may also like

Använder Blogger.