Det var för ett år sedan som jag satt på ett möte tillsammans med chefen och en säljare från något mobilapp -företag. Säljaren pushade för a...

Det var för ett år sedan som jag satt på ett möte tillsammans med chefen och en säljare från något mobilapp-företag. Säljaren pushade för att vi skulle betala dem en hiskeligt stor summa pengar för att låta dem göra en app åt oss.

Efter att säljaren gått sade jag åt chefen att spara på de där pengarna; att låta mig utveckla en app åt oss istället. Inte för att jag då visste hur man gjorde, men jag insåg ju direkt att jag kunde göra det billigare. Och bättre.

I november fick jag äntligen sätta igång med att utveckla appen. Och idag blev jag klar. Äntligen. Och jag måste få säga det, att jag känner mig ganska så stolt. Nästan så att jag förtjänar lite skumpa för att fira!

Men firades fint idag ändå. Plankstek signerad Tuppen och Carlo. Smakar aldrig fel!

Och nu? Nu ska jag sova!

...

- Vad tänker du på?
- Ingenting.
- Det ser inte ut som ingenting.
- Vad ser det ut som då?
- Någonting.
- Någonting. Ingenting. Vad spelar det för roll?
- Ingen all. Jag bara frågar.
- Stunt i det du. Sköt dina egna affärer.
- Visst. Tyst som ett lamm.
- Bra.
- ...
- Men anta att du har rätt, att jag tänker på någonting. Varför skulle jag berätta det för dig?
- ...
- Jag kanske tänker på henne, och det för mig alldeles förbannad. Jag står här och försöker göra mitt jobb, precis som alla andra dagar. Men så dyker hon upp i mina tankar. Det är inte så att jag vill det, hon bara dyker upp där ändå. Helt utan någon anledning. Allt jag vill är att stå här och göra mitt jobb. Men det får jag inte. För min jävla hjärna kan inte sluta tänka på henne. Förstår du vad jag menar.
- ...
- Och vet du vad det värsta är? Jag skulle kunna stå här och dagdrömma om hennes bröst. Eller om hennes rumpa. Du skulle se hennes rumpa, den är värd att dagdrömma om. Som en dockas. Men nejdå. Istället står jag här och tänker på henne. Vad ser det här ut som? Någon jävla cirkus? Kan jag inte ens få fantisera om hennes bak? Är det för mycket begärt? Men nejdå, det får jag inte, för jag är någon slags jävla psyksjuk gubbe som inte kan låta bli att tänka på hennes ögon. Ögon? Vad är det om? Vad kommer här näst, att jag ritar hjärtan i sanden?
- Herregud, håll käften.
- Hålla käften? Det var ju du som frågade?
- Jag försökte vara trevlig. Jag bad dig inte att förvandlas till Julia Roberts.

Som ni vet är det tillbaks i skolbänken som gäller för mig i vår. Vid sidan om jobbet alltså. Skapande Skrivande  på 25%-takt. Kan inte på...

Som ni vet är det tillbaks i skolbänken som gäller för mig i vår. Vid sidan om jobbet alltså. Skapande Skrivande på 25%-takt.

Kan inte påstå att det har gått särskilt bra såhär långt. Beställde kurslitteraturen alldeles för sent, så jag har fått klara av veckans uppgifter helt utan stöd från litteraturen. Dessutom så har ju ganska svårt för när någon talar om vad jag ska göra - så större delen av den tid som jag borde ha spenderat med att skriva på mina kursuppgifter har jag skrivit om annat.

Men, men. Det är kul att vara igång, antar jag.

...

"Hur är det med dig?" frågade Elis sergeanten.
"Bra," muttrade den äldre mannen.
"Det ser inte så ut," kommenterade Elis Grills rastlösa vankade av och an i det trånga utrymmet. "Du ser rastlös ut. Som en man med klåda."
"Rastlös," muttrade Grill. "Klåda. Kanske det."
"Så," log Elis. "Berätta om henne."
"Henne?"
"Henne," nickade Elis. "Klådan är en hon, intesant?"
"Jag antar det," nickade Grill motvilligt.
"Så, berätta om henne."
"Vad ska jag säga," mumlade sergeanten. "Hon är bara någon jag träffat."
"Vacker?" 
"Ja, vacker," nickade Grill igen. “Men inte bara det. Hon är intelligent. Hon får mig att skratta. Hon får mig att.." avbröt sig den äldre manne.
"Får dig att vad?" frågade Elis.
"Hon får mig att må bra," suckade Grill.
"Så du tycker om henne?"
"Jag antar det."
"Så, varför klådan?"
"Jag vet inte," grymtade Grill igen. "När jag är med henne känns allt bra. Bättre än bra. Det känns som att världen är.. rätt. Men när vi är isär.. det är som att det kliar någonstans på ryggen, men hur jag än sträcker mig kommer jag inte åt att klia. Som att jag behöver henne för att få klådan att sluta."
"Så du är förälskad," konstaterade Elis. 
"Kanske det," erkände den äldre manne. "Men säg det inte till någon. Det skulle förstöra mitt rykte."
"Vilket rykte?" flinade Elis. “Ryktet som Latrinmannen?”
"Bah," suckade Grill. "Jag förstår inte hur du lyckades lura Cass att befodra dig. Det var mycket lättare när jag kunde skicka iväg dig att gräva latringropar när du ställde för många frågor."
"Oroa dig inte gamling, om några år är det jag som skickar dig att gräva latringropar."
"Bättre det än att lyssna på ditt prat," muttrade Grill.
"Men jag skulle förstås kunna följa med," fortsatte Elis med ett än bredare flin. "Vi skulle kunna prata medan du gräver."
"Gud förbjude."

...

"Så, hur går det med Grill?" frågade Mold i förbifarten.
"Jag vet inte," svarade Styv med en trött axelryckning.
"Så illa?"
"Han är.." började hon. "Han är snäll mot mig."
"Det är väl bra?"
"Usch nej," suckade hon. "Jag tyckte bättre om honom när han var sig själv."

Utdrag från 2003 . Hemgårdebruk Tor Det är väl ingen här som har missat den utomordentliga tidskriften Hemgårdebruk, som varje månad...

Utdrag från 2003.

Hemgårdebruk


Tor
Det är väl ingen här som har missat den utomordentliga tidskriften Hemgårdebruk, som varje månad ges ut av de svensktalande esternas riksförbund i Tallinn.

Att en uppsjö av avdankade och missanpassade poeter och lycksökare har sitt säte i Tallinn vet väl kanske alla om, och kanske är det just därför en genial Hemgårdebruk inte riktigt lyckats få det genomslag den förtjänar. Med tiden hoppas jag dock att Hemgårdebruk ska komma att bli en av de tidningar som syns i vart och vartannat svenskt hem - precis som Kalle Anka eller Dagens Nyheter.

För att kanske kunna inspirera er än mer följer här nedan ett utdrag ur det senaste numrets ledare, under rubriken "Frosseri, lycka och vintervärme".

"...att påstå frosseri skulle vara en synd, länkad till Satan och den eviga plågans dal från vilken syndarna finner sin kraft, är ett hån mot de grupper av rysktalande finnar som idag befinner sig som asylsökande runtom i världen. Att en minoritet som denna, vars lidanden kan jämföras med den legendariske Herakles plågor, ska behöva ses snett på endast för sitt anlag för frosseri och stöld är som sagt ett hån! Hur ska dessa människor kunna bli lyckliga och enade i kampen som förtryck om de ständigt ska belastas för sina gamla synder och misstag? Vem har väl inte jagat björn enbart för flottet? Vem har inte smort in sina armar i gammal ost för att värma sig om vinternatten?"

Ser med mycket nöje fram mot att Bonniers förlag planerar en speciell svensk utgåva för publicering i Finland - hoppas att genomslagskraften blir större där!

Per:
Det är väl ingen här som har missat den utomordentliga tidskriften Hemgårdebruk, som varje månad ges ut av de svensktalande esternas riksförbund i Tallinn. 
 -Tor Claesson
Tyvärr så tror jag att många inte känner till denna utmärkta publikation. Det blir ju lätt så när inte utgivarna har rätt kontakter. Den ansvarige utgivaren Henkel Spits har ju brännmärkts av Svenska Publicistklubben som något av en Balderfigur. Själv har jag ju prenumererat i flera år.
Att en uppsjö av avdankade och missanpassade poeter och lycksökare har sitt säte i Tallinn vet väl kanske alla om, och kanske är det just därför en genial Hemgårdebruk inte riktigt lyckats få det genomslag den förtjänar.
Javisst, det, samt att många Tallinnbor inte förstår kopplingen mellan monetär insats och psykisk välfärd, någon som kommuniststyret ju säkerställt genom mångårigt fokus på samkvämsaftnar med kaffe och dopp.
För att kanske kunna inspirera er än mer följer här nedan ett utdrag ur det senaste numrets ledare, under rubriken "Frosseri, lycka och vintervärme".
"...att påstå frosseri skulle vara en synd, länkad till satan och den evig plågans dal från vilken syndarna finner sin kraft, är ett hån mot de grupper av rysktalande finnar som idag befinner sig som asylsökande runtom i världen. Att en minoritet som denna, vars lidanden kan jämföras med den legendariske Herakles plågor, ska behöva ses snett på endast för sitt anlag för frosseri och stöld är som sagt ett hån! Hur ska dessa människor kunna bli lyckliga och enade i kampen som förtryck om de ständigt ska belastas för sina gamla synder och misstag? Vem har väl inte jagat björn enbart för flottet? Vem har inte smort in sina armar i gammal ost för att värma sig om vinternatten?"
Tyvärr har du ju felciterat. "Dal" i första meningen ska ju självklart vara "sal", och "frosseri" i mening två ska vara "flatulens".
Ser med mycket nöje fram mot att Bonniers förlag planerar en speciell svensk utgåva för publicering i Finland - hoppas att genomslagskraften blir större där!
Bonniers är ju ett näste av korrupta flagellanter och bidragstorskar. I en idealsituation skulle kvinnan bakom gamla Allers ha tagit på sig ansvaret. Ja, just det, Berit Manxbreitel! En av de främsta gisslarna av solvärmda semestermissbrukares puerila godtycken! I hennes regi skulle utökningen av Hemgårdebruks publikationsområde varit en given succé.

Peter:
Vem har väl inte jagat björn enbart för flottet? Vem har inte smort in sina armar i gammal ost för att värma sig om vinternatten? 
- Tor Claesson
Det är betecknande att ledarskribenten refererar till denna gamla åländska (sic) sedvänja som hänvisning till vår småaktighet gentemot våra baltiska grannar. Karl-Heinz Käseliebe berättade 1843 i sin utlandskrönika om de åländska monsunkrigen, vars följder åsamkade de kringspridda körsnärsfolken stora umbäranden. Vid ett tillfälle, berättar Käseliebe, räknades "femhundraden bewäringar bland de beskäftige af Körsnärssläkt, af hwilke icke annat syntes än hufvud och bålwerk". Belägringen av Njure Stenar hade pågått i fyrtiotre dagar och, som Käseliebe skriver, "eld stod ännu i berget den sistlidne Nowember /.../ Men Swensken beslöto sig då för att likt Hergamli döva det stungne swinet med än förträffligare wåld och lät så resa ett ståtligt fäste öfver rökstenarne. /.../ Men de sluge ålänningarne smorde då lemmarne med ost och soda från swenskens förliste tross och gäckade på så sätt såwäl den bistre wintern som General Grillenkrydde."

Vilken giltighet äger inte detta också idag när ålänningarna stolt vandrar på murkrönet av den Nya Europeiska Unionen - Bismarcks torra dröm som nu ser ut att ha rotfyllts ända in i märgen. Nej, våra grannar grymtar nog gott och saknar sannolikt intet där de flyter fram på Mare Baltikum en halvtimme före oss. Det är inte svårt att hålla med om att de har alla fördelar; de har ju precis sett Rapport när det börjar här hemma. Eller Jeopardy. Eller Mat. Eller halva Antikrundan.

Nej, sannerligen "vem har väl inte jagat Björn enbart av flotthet?" (måste påpeka att du faktiskt citerade fel också där Tor - men det lär ju även självaste Caesar ha gjort lite nu och då)...

Däremot har ju Per fel.

Jag vill bara säga det att det finns inget bättre än Cola och kakor efter ett hårt gympass. Känslan av plus-minus noll. Eller som de säger i...

Jag vill bara säga det att det finns inget bättre än Cola och kakor efter ett hårt gympass. Känslan av plus-minus noll. Eller som de säger inom buddhismen; den gyllene medelvägen.

...

- Why the sad face?
- I had a great time yesterday.
- So?
- Made me sad, that's all.
- How come?
- I figure, better safe than sorry, right?
- Better to be sad than happy, you mean?
- Exactly

Rättvisans män kom på besök ikväll. Stora påsar Max-mat införskaffades. Laban-film laddades upp på TV:n. Wii spelades och besjöngs. Och lörd...

Rättvisans män kom på besök ikväll. Stora påsar Max-mat införskaffades. Laban-film laddades upp på TV:n. Wii spelades och besjöngs. Och lördagsgodiset åts upp - av Didde. På det stora hela en riktigt soft kväll - i varje fall för mig och den lilla rackaren, vad de övriga tyckte vågar jag inte ens spekulera i ;)

Och eftersom jag inte kunda ladda upp bilder direkt från mobilen när jag satt och bloggade på lekrummet senast så kommer lite pics här. För att visa vad jag menar med "kall" och "vackert". Och "pulka". Även om pulkan kanske inte är med på bilden.. För övrigt, sanslöst bra mobilkamera. Thank you Nokia!

Såhär ser det bara ut när det är kallt. Varför vill jag slicka..?

Vitt, gillar't!

Mer frostish..

Den av oss som har vinterkläder..

Jag har upptäckt att Solna Centrum har uppgraderat sitt lekrum. Behöver jag säga att det är uppskattat såhär i frysa-ihjäl-sig-om-man-går-ut...

Jag har upptäckt att Solna Centrum har uppgraderat sitt lekrum. Behöver jag säga att det är uppskattat såhär i frysa-ihjäl-sig-om-man-går-ut tider? Suttit här i snart en timma. Utan att röra mig ur fläcken. Mer facebook-tid än ens ett maratonpass på toaletten kan erbjuda.

För övrigt. Väldigt vackert ute idag. Kallt så att man vill dö. Men just därför det är så vackert.. tror jag.

Annars då? Toy Story med båda brudarna igår. Mysigt.

Jag har upptäckt att den lilla  har börjat med någonting nytt. Hon frågar vad ord hon inte förstår betyder. Det har hon aldrig gjort tidigar...

Jag har upptäckt att den lilla har börjat med någonting nytt. Hon frågar vad ord hon inte förstår betyder. Det har hon aldrig gjort tidigare. Visst för att hon utvecklas från dag till dag, men det är sällan det märks så tydligt som med det här.

Igårkväll..
- Alfons väntade och längtade..
- Längtade, vad betyder det?
- Längtar är vad man gör när man vill att något ska hända, eller någon ska komma. När du är borta brukar jag längta efter dig. Och ibland längtar jag efter Malin. Och nu längtar jag efter att få sova.
- Jaha. Jag längtar aldrig efter dig. Men jag längtar efter lördagsgodis.
- Och jag längtar efter att du ska bli vuxen gumman.

Fin tjej det där. Hon förstår precis vad det innebär att längta.

Dagens ord: Trött. Go'natt!

Dagens ord: Trött.
Go'natt!

Har du någon gång lagt ett pussel, bara för att upptäcka att bitarna inte passar ? Det är vad jag håller på med för tillfället. Det är vad...

Har du någon gång lagt ett pussel, bara för att upptäcka att bitarna inte passar? Det är vad jag håller på med för tillfället. Det är vad jag har gjort det senaste året, utan att riktigt lyckas hitta någon lösning som tillfredsställer mig.

Jag vill ju skriva en liten historia. Jag tror inte att den behöver bli så lång. Inte mer än några tusen sidor. Som mest 5-6-tusen.

Problemet är att jag tycker om ganska så komplicerade historier, och det kan vara så att jag har tappat bort mig någonstans på vägen. Hur tusan hade jag tänkt att allt det här skulle gå ihop? Och varför är mitt svar på alla problem alltid att skapa nya problem, som inte alls löser mitt ursprungliga problem?

Jag vill ju gärna kalla mig för författare. Men i så fall är jag nog världens sämsta författare. Gosh, skjut mig, någon :-)

Något jag skrev på lunchen . "Hur kommer det sig att du hamnade här?" frågade Mold. "Drömmen om kärlek förde mig hit,"...

Något jag skrev på lunchen.

"Hur kommer det sig att du hamnade här?" frågade Mold.
"Drömmen om kärlek förde mig hit," svarade mannen utan ögon. "Drömmen om att någon dag förälska mig. Drömmen om att någon dag hålla ett barn i mina armar."
"Gick den i uppfyllelse?" frågade Mold, med en blick mot de utbrända hålor där mannens ögon en gång suttit.
"Nej," log mannen. "Det är därför jag har valt att komma hit. Det är därför jag har valt att bli en av hennes tjänare."
"Och slår det dig inte som konstigt," sade Mold. "Att du, präst till drömmarnas gudinna, sitter instängd här och gömmer dig från dina drömmar?"
"Inte alls," log prästen. "En gång för länge sedan, när jag var ett litet barn, drömde jag om en leksak som jag sett i en snickares butik. I tre månader slet jag för att tjäna ihop tillräckligt med pengar för att köpa leksaken. Jag skrubbade golv och sprang ärenden för att ha råd med den. Och när jag väl köpte den, hur tror du att jag kände mig då?"
"Lycklig?" föreslog Mold.
"Först, ja," nickade prästen. "Men i samma stund som jag köpte leksaken så dog drömmen om den, och med drömmen dog all den lycka- och förväntan som jag förknippat med den. Leksaken var bara en snidad träbit, en vackert snidad sådan, men inget mer. Lyckan visade det sig hade legat i drömmen om leksaken, inte i leksaken i sig. Förstår du?"
"Ja," nickade Mold. "Men hittade du inte någon annan dröm då?"
"Självklart," log prästen. "För varje dröm som dog tog en ny dess plats, som de gör hos alla levande varelser. Men i mitt hjärta visste jag redan sanningen, att allt som jag drömde om - allt som jag lustade efter, bara skulle förvandlas till stoft i mina händer. Att allt i slutändan är meningslöst.
"Så när du drömde om kärlek, då flydde du?"
"Ja," nickade prästen igen. "Då tog jag min tillflykt hit. Genom att leva här, utan ögon och i hennes tjänst, kan jag hålla drömmen vid liv. Den finaste av alla drömmar. Förstår du mig nu?"
"Ja," svarade Mold. "Jag hoppas att jag aldrig blir som du."
"Det hoppas jag med," log prästen med ett sorgset leende. "Men det kommer du. Om du får leva tillräckligt länge kommer du att nå till samma insikt om jag. För varje dröm du uppfyller dör du lite mer inombords. Till dess att bara en dröm finns kvar."
"Drömmen om henne?"
"Drömmen om henne," instämde prästen. "Varje dag kommer nya män- och kvinnor hit för att få uppfylla den slutgiltiga drömmen. Jag hjälper dem, och alla somnar de med ett leende på sina läppar. Hennes dröm är den enda sanna, den enda som inte blir till stoft i dina händer."
"Istället blir vi till stoft i hennes händer."
"Det blir vi," nickade prästen med ett sorgset leende.
"Då tycker jag synd om henne."

Kommentarer? Pest eller kolera? Bra eller anus eller dåligt? 

Berättade jag att jag var ute på Vaxholm i söndags? Inte? Jo, det var jag. M bor ju liksom där ute, så det var inte någon spontan nu ska jag...

Berättade jag att jag var ute på Vaxholm i söndags? Inte?
Jo, det var jag. M bor ju liksom där ute, så det var inte någon spontan nu ska jag ligga på beachen-resa om du tror det. Mer av en oj, bor du hääär-resa i så fall. Det var hur som helst en ganska så fin plats, det lilla jag såg av den. Och god mat. Och fin tjej. Maten och tjejen såg jag desto mer av, så där är jag mer säker på min sak. Men, det var inte vad jag skulle skriva om - tror jag. Minns inte längre.

Nej, just det. Tog bilen ut dit - jo, jag är lat - och märkte då hur sjukt mörkt det är på natten när man lämnar Stockholm bakom sig. Kolsvart. Det enda ljuset längsmed vägen var andra bilar, och stjärnorna på himlen. Coolt vill jag påstå. Och lite farligt, det blev ju att jag tittade mer på himlen för att hitta stjärnbilder än på vägen.. Men mest coolt.

Nu: mot jobbet.

Många drömmer ju om att bli rika - och det gör såklart jag med. Men just att vara snuskigt rik  är väl kanske inte min våtaste dröm, utan ja...

Många drömmer ju om att bli rika - och det gör såklart jag med. Men just att vara snuskigt rik är väl kanske inte min våtaste dröm, utan jag drömmer snarare om att uppnå min egen definition av att vara självförsörjande. Det betyder i min värld att ha- eller tjäna så mycket pengar att jag inte behöver tänka på pengar. Att jag genom att göra något jag tycker om kan leva det liv jag vill utan några kompromisser.

Hur som helst, löst relaterat till drömmen om att leva toknajs, så leker jag ju med pengar börsen. Mitt mål är  en avkastning på 30% per år genom att investera rätt. Såhär långt går det bra.

Aktie
Ökning
Tidsperiod
Andel
Nokia35,%8 månader0,3
Google23%8 månader0,2
Microsoft-7%8 månader0,3
Svenk blandportfölj6,3%3 månader0,2

Bara microsoft som har backat, men det räknar jag kallt med kommer att förändras när försäljningsrapporter för WP8- och Surface börjar trilla in. Och även om MS ligger back så har övriga investeringar gått över förväntan. Nu gäller bara att fortsätta grädda pengarna aktivt, så att de fortsätter växa. Inte för att jag har så sanslöst mycket pengar där ute än, bara några hundra k, men om jag fortsätter att investera varje gång jag får pengar över kanske det blir en trevlig slant till slut. :)

För övrigt:
Är det en sund inställning till livet att jag vill byta till en hyresrätt bara för att kunna investera pengarna som idag är bundna i lägenheten på aktiemarknaden?

Life is a state of mind, make sure to enjoy it.

Life is a state of mind, make sure to enjoy it.

Hoppsan, så det kan gå! :D

Hoppsan, så det kan gå! :D

Ni vet hur det är med barnungar som är trötta och inte har fått sova ordentligt. De blir skrikiga, arga och allmänt jobbiga att ha att göra ...

Ni vet hur det är med barnungar som är trötta och inte har fått sova ordentligt. De blir skrikiga, arga och allmänt jobbiga att ha att göra med. Imorse var vi två sådana barnungar hemma hos mig, och det ledde som vanligt till vissa tumultartade situationer. Att jag dessutom hade bråttom in till ett klockan-9-på-cafét-möte gjorde inte saken bättre.

Till mitt försvar ska sägas att det var inte jag som började. Trots en hel del gnäll från den mindre av oss var jag ytterst civiliserad genom gråt-frukost, skrik-tandborstning och slå-på-pappa-påklädning. Men någonstans i samband med ligga-på-golvet-och-skrika-på-väg till dagis tog tålamodet slut för mig. I ett försök att få lite uppmärksamhet för min auktoritet tog jag i för kung och fosterland och sparkade i väggen.

Att sparka i en betongvägg visade sig dock ha en annan effekt än väntat. Nog för att jag fick uppmärksamhet, men kanske inte av det slaget som jag hade planerat. För när jag låg på golvet och skrek, precis som min lilla plutt gjort sekunderna innan, hände något märkligt. Den lilla reste på sig, och ställde sig över mig med ett allvarligt uttryck.
- Pappa, sluta skrika. Jag har bråttom till dagis.

Och i slutändan lyckades vi halta till dagis i tid ändå. Och jag kom till jobbet bara några minuter försenad.
Men jag vet inte. Borde det inte finnas något lättare sätt?

Jag skulle gå och lägga mig tidigt idag - det var planen. I samma stund som Emilia somnat skulle jag krypa ned under täcket och få mig välfö...

Jag skulle gå och lägga mig tidigt idag - det var planen. I samma stund som Emilia somnat skulle jag krypa ned under täcket och få mig välförtjänta nio-tio timmars sömn.

Allt började bra. Emilia somnade. Jag kröp ned i sängen, och somnade - nästan.
- Just ja, jag måste borsta tänderna..
- Men vänta lite nu, jag är hungrig, en smörgås kan jag ta..
- Eller just ja, jag har lammstek i kylen, bara att värma..
- Men det blir godare med pommes till..
- Har jag inte lite Bea i kylen..

Nu är klockan 23, och jag har en stor talrik framför mig. Men det där med att sova, det gick inte så värst bra. Bättre lycka nästa gång, antar jag?

Idag sitter jag på jobbet och häckar. Det är ju mitt nyårslöfte till chefen - att jag ska sitta på kontoret minst två dagar i veckan. Tisdag...

Idag sitter jag på jobbet och häckar. Det är ju mitt nyårslöfte till chefen - att jag ska sitta på kontoret minst två dagar i veckan. Tisdagar och onsdagar. Min tanke är att det ska bli lättare att komma igång med veckans arbete om jag sitter här lite oftare - och dessutom så ger det mig möjligheten att se lite dagsljus även såhär under vintermånaderna. Trevligt för alla parter, vill säga.

Men idag kommer jag på mig själv med att ha vissa koncentrationssvårigheter. Och ska jag vara helt ärlig så gäller det inte bara för idag, utan jag har dragits med dem under en längre tid nu. Kanske kan det vara så att jag har drabbats av en bokstavsdiagnos - KRK*. Riktigt vad det är vet jag inte riktigt, men hur som helst är det väldigt besvärande när tankarna flyger iväg hela tiden. Svårt att få något gjort, så att säga. Men nu ska jag göra mitt bästa - mycket att göra!

*KRK = Kvinno-Relaterade Koncentrationssvårigheter. Vanliga symptom är tankspriddhet, uppmärksamhetsstörning, impulsivitet, svårighet att fokusera på tankekrävande uppgifter och i vissa fall även insomningssvårigheter. I allvarligare fall rapporteras även förekomst av hudrodnad  rubbad hjärtrytm och kronisk erektion. Sjukdomens orsaker är ej helt klarlagda, varför behandling istället riktar sig mot symptomlindning.

Okej, jag har också ett nyårslöfte. Jag ska trycka i mig lite fler kalorier igen. Så att jag blir stor och fin. Men utan mage den här gång...

Okej, jag har också ett nyårslöfte. Jag ska trycka i mig lite fler
kalorier igen. Så att jag blir stor och fin. Men utan mage den
här gången.
Tog en sväng till gymmet på lunchen, och det är bara att konstatera att jag ska börja träna visst har varit ett populärt nyårslöfte i år. Igen. Usch vad mycket folk det är överallt! Det är tur att jag som rutinerad, för att inte säga cynisk, gymräv vet att de allra flesta kommer att vara försvunna igen om några veckor. Men nu de kommande veckorna kommer det att vara jobbigt. Framförallt vill jag peka på två karaktärer som alltid dyker upp efter nyår - och som alltid irriterar lika mycket.
  • Tjejen med rosa iPod och rosa hörlurar. Hon som mellan setten passar på att sjunga med till låtar som bara hon hör. Hon som käckt hälsar på alla och berättar att hon är toktaggad, och att hon ska träna varje dag i år. Inget hopp för mänskligheten.
  • Galna Gubben. Jo, han är ju där på gymmet varje dag, året om, minst 4-5 timmar åt gången. Men janieri är hans högtidsstund. Nya människor på gymmet som inte vet att han är galen, så han passar på att prata med alla. Vart man än är på gymmet hör man hans röst.
Men allt är inte pest- och kolera. Det finns en stor fördel med alla nya ansikten på gymmet. Det är att jag känner mig lite extra snygg när jag ser mig i spegeln. Eller om jag ska vara helt ärlig? Mycket extra snygg. Nästan så att jag borde börja göra bögporr bara för att dela med mig av härligheten.

PS. Jag är medveten om att det här inlägget låter oerhört cyniskt och bittert. Tjejen med rosa iPod kanske är jättesnäll, och galna gubben kanske inte alls är galen - han kanske är en snäll social farbror som inte har så många vänner utanför gymmet. Men. Kan ni inte vara snälla på ett tyst sätt, så att jag som inte tycker om människor också får trivas? DS.

PS2. Jag är medveten om att föregående PS låter oerhört cyniskt och bittert. Jag kanske är oerhört cynisk och bitter? Är jag det? Behöver jag psykologhjälp? DS.

PS3. Nej ärligt, jag är ganska glad. Och inte fullt så cynisk. Jag tror till och med att jag kan vara ganska sympatisk ibland. Bara inte när jag skriver här. DS.

Jul, nyår, semester och andra högtider i all ära - som förälder till ett ganska vilt  barn finns det bara en helgdag som man verkligen längt...

Jul, nyår, semester och andra högtider i all ära - som förälder till ett ganska vilt barn finns det bara en helgdag som man verkligen längtar efter. Det är den där dagen då man som förälder äntligen får börja vila ut sig igen. Det är dagen maratonpass vid dockhuset blir ett minne blått. Det är dagen då någon annan för några timmar tar över ansvaret för underhålla barnet. Jo, jag talar om måndagar. Vilken fantastisk dag.

Men, jobbar jag inte då?
Jo, självklart. Men mitt jobb går ut på att sitta framför en dator. Att tänka lite. Och att trycka på några tangenter. Helt ärligt är det väldigt svårt att få förslitningsskador av ett sådant yrke.

Det tog tjugosju år - åtta utanför boet. Men nu är jag vuxen, tror jag.

Det tog tjugosju år - åtta utanför boet. Men nu är jag vuxen, tror jag.

Har spenderat kvällen hemma hos mamma, och de senaste timmarna - sedan den lilla knasen somnade i efterdyningarna av sitt lördagsgodis - har...

Har spenderat kvällen hemma hos mamma, och de senaste timmarna - sedan den lilla knasen somnade i efterdyningarna av sitt lördagsgodis - har vi suttit och löst korsord. Det låter kanske inte så himla roligt - och korsorden i sig har vi kanske inte lyckats så himla bra med - men på det stora hela har det varit en mysig kväll. Ibland är det ju ganska så trevligt att bara sitta och snacka. Mamma är bra på det sättet - hon lyssnar och nickar alltid, även om hon inte förstår vad jag pratar om. Och så grillar hon mig på information om sådant som hon tycker är intressant, sådär som nyfikna mammor gör.

Den här gången var hon nyfiken på information om en annan kväll. Gårdagkvällen, som jag spenderade fredagsmysande med inte bara en- utan två fina tjejer. Emilia och M. Så mamma ville förstås veta hur det gått. Vad tycker du om henne? Vad tycker hon om dig? Hur ser hon ut? Vad gör hon? Hur reagerade Emilia? Vad tycker hon om..? Vad säger hon om..? Vad..? Varför..? Hur..?

Efter korsförhöret så sammanfattade mamma det ganska så bra också:
"Hon verkar ju vara en bra tjej. Om hon gillar både svensk film och deckare så måste hon ha bra smak. Håll hårt i henne nu." Och jo, det hade jag faktiskt tänkt göra.

Ni vet hur det är, när man tänkt gå till gymmet efter jobbet. Men man bestämmer sig för att vila en liten stund först. Och sedan vaknar man ...

Ni vet hur det är, när man tänkt gå till gymmet efter jobbet. Men man bestämmer sig för att vila en liten stund först. Och sedan vaknar man genomsvettig, fullt påklädd under två täcken, tre-fyra timmar senare. Det är inte så himla mysigt.

Jag kan tycka att jag bloggade lite för mycket inför det nya året. Därför ska jag hålla mig kort såhär på andra sidan nyårsnatten. Så. Hel...

Jag kan tycka att jag bloggade lite för mycket inför det nya året. Därför ska jag hålla mig kort såhär på andra sidan nyårsnatten.

Så. Helt kortfattat.

Det nya året har börjat bra, och så luktar hon gott också.
Använder Blogger.