Alla frågar mig: - Tor, vad var hett i år? Vilken var den bästa musiken. Här är svaret i form av min top 5 lista: http://www.youtube.com/wat...

Alla frågar mig: - Tor, vad var hett i år? Vilken var den bästa musiken.

Här är svaret i form av min top 5 lista:
http://www.youtube.com/watch?v=afnWpt8gXnE&list=PLuFIe5aJTlygOFgAC0qkTZhF1mebb89fi

" I'm tired.  I'm blind.  I do not know how to enter  the vagina.  Not anymore.  Why. Why am I here?  Despairing without ...

"I'm tired. 
I'm blind. 
I do not know how to enter 
the vagina. 
Not anymore. 
Why. Why am I here? 
Despairing without tools 
in a foreign country."

ur Reflektioner av samtiden, 1987
av Tor Claesson

Idag är det lite mer än ett år sedan jag träffade en väldigt speciell tjej för första gången. En tjej som heter Malin, och som sedermera bli...

Idag är det lite mer än ett år sedan jag träffade en väldigt speciell tjej för första gången. En tjej som heter Malin, och som sedermera blivit min flickvän.

Nu när ett år har passerat skulle jag gärna vilja titta lite i backspegeln och berätta om första gången som vi träffades. Många pratar ju om kärlek vid första ögonkastet - men något sådant kan jag tyvärr inte skryta med. Ska jag vara helt ärlig så minns jag inte ens första ögonkastet. Det måste ha varit i Frihamnen ute vid Gärdet, där vi hälsade på varandra inför en kryssning. Men det var många att hälsa på, och jag minns faktiskt inte något av det. Sannolikt var jag alldeles för upptagen med att sträcka fram handen och säga "Hej, Tor" till allt och alla för att ta någon större notis om vem som svarade.

Mitt första minne av Malin är istället något som fick henne att sticka ut i mina ögon. Det var när hon klädde av sig framför mig nere i hytten några timmar senare. Jag vet hur det låter - som att det här är början på en barnförbjuden historia. Men det är det inte. Det hände inget barnförbjudet alls där, annat än i min fantasti. Malin gjorde inte annat än bytte om. Men med en kropp som hennes- och ett utseende som hennes är det något man minns. Och oj så många tankar det for genom mitt huvud då: "Henne vill jag -piip -piip- med", "Henne kan jag lika gärna glömma, hon måste ha hundratals killar efter sig", och, förstås "De där är alldeles för stora för att vara äkta".

Jag vet inte hur tjejer resonerar, men i min mening så är det tre väldigt ärliga komplimanger. Och ärliga komplimanger är bästa.

Mitt nästa minne, eller intryck snarare, av Malin var att hon var lite mindre hyperaktiv än vad jag lärt mig att förvänta mig av Davids vänner. Som att hon hade huvudet bland molnen och fötterna på jorden. Det tyckte jag var väldigt attraktivt. Kombinationen av tiopoängare, huvudet-bland-molnet och fötterna-på-jorden är, enligt min visserligen ganska begränsade erfarenhet, väldigt ovanlig. Någonstans runt en på miljarden eller så.

På det stora hela pratade vi inte så värst mycket med varandra där under kryssningens första kväll. Jag hade ju som sagt avfärdat Malin som att hon spelade i en helt annan liga, och gjorde därför inga försök att ragga på henne. Eller prata med henne så värst mycket. Även om jag faktiskt fick en gratischans till det när vi sprang på varandra på nattklubben någon gång på natten, efter att alla andra försvunnit åt olika håll. Malin frågade efter Johanna, och jag svarade att jag inte visste vem det var. Jag frågade om Malin ville dela på en cigg, och hon svarade ja. Sedan stod vi ute på däck och frös en liten stund innan vi kunde konstatera att ingen av oss egentligen röker. Vad som hände sedan minns jag inte, men jag antar att vi fortsatte åt ett var sitt håll igen. Hur som helst minns jag att jag efteråt tänkte "Jag borde ha gett henne något att värma sig med. Det är ju så man raggar på tjejer."

Nästa gång vi träffades igen var på väg av båten dagen därpå. Vi hamnade någon meter bakom den övriga flocken där i tunneln, och jag tyckte att det var helt perfekt så. Det lämnade ju mig ensam med en väldigt attraktiv tjej. Som jag resonerade var ju chansen att jag skulle träffa någon från kryssningen igen, annat än David, väldigt liten. Så om jag skulle ha någon chans att lära känna henne var det där- och då som gällde. Riktigt vad vi pratade om minns jag inte. Vad jag minns är att Malin visst var lite lullig, det berättade hon med stolthet i rösten. Det kan nog ha varit till fördel för mig, för jag vill minnas att jag sluddrade betänkligt jag med. Inte för att jag var full, utan för att Malin var så vacker att tungan slog knut på sig själv i munnen på mig. Vackra kvinnor skrämmer mig.

En stund senare, när vi kommit ned till tunnelbanan, fick jag den goda idén att lägga mig ovanpå alla andra som satt på en bänk och väntade på tåget. Riktigt hur jag motiverade det minns jag inte, men det kändes som en bra grej att göra. All publicitet är bra publicitet, eller hur det nu heter - vad det nu har med saken att göra. Hur som helst minns jag att Malin, som satt längst ute på kanten av bänken, lade en hand under mitt huvud så att jag fick något att luta mig mot. Det gjorde av någon anledning stort intryck på mig. Det var en sådan där sak som hon inte hade behövt göra, som jag inte alls förväntade mig, men som hon gjorde ändå. Kanske var det det som fick mig att några dagar senare försöka styra en dejt med henne.

**** *** ** * ** *** ****

Efter att jag hade kommit hem från kryssningen så pratade jag med Pontus. Han har alltid varit något av en livscoach för mig, i varje fall när det gäller kvinnor. Riktigt varför vet jag inte, för under alla år som jag har känt honom har jag aldrig sett* honom i ett sådant där lyckligt- och kärleksfullt förhållande som man kanske brukar drömma om. Men har en annan egenskap som är nog så viktig när det gäller taktiksnack. Han peppar alltid. Och det är en jävla bra egenskap. Framförallt för en sådan som mig som behöver peppas. Hur som helst skötte han hela den här Malin-situationen på bästa sätt. Han bad om en facebook-länk. Han frågade om jag hade bikinibilder. Och sen sade han vad jag behövde höra: "Hon är ju en tiopoängare. Kör förfan. Kööööör!"

Så jag körde. På mitt sätt. Genom att, på vägen hem från dagis, bestämma mig för att skriva till henne på facebook. Från en mobil utan batterier. Riktigt hur konversationen gick minns jag inte, men jag minns att batterierna tog slut precis efter att jag hade skrivit "Det är bara en sak jag ångrar med kryssningen. Det är att jag inte raggade mer på dig i lördags när jag kunnat skylla på fyllan.". Och sedan stod jag där, strandsatt i lekparken med en urladdad telefon och med ett lagom fånigt meddelande skickat till en väldigt attraktiv tjej. Helt utan möjlighet att se vilken respons jag fick på det.

Vägen hem från dagis är egentligen inte särskilt lång, men allt är relativt. Där- och då kändes det som att mobilladdaren lika gärna kunde ha legat på månen.

Hur som helst sprang jag hem, och väl hemma tog jag varken av mig skor, jacka eller treåring på axlarna innan jag knappade mig in på facebook på datorn. Men väl vid datorn så flöt konversationen på ganska bra igen, med viss hjälp från Malin. "Det kommer väl fler chanser att ragga på mig." följdes, efter att jag inte lyckats få fram så mycket vettigt, upp av "Jag ska till tvättstugan nu. Men om du bjuder ut mig svarar jag kanske ja.". Så jag fick hennes nummer och lovade att, kanske, bjuda ut henne någon dag.

Någon dag senare hade jag samlat tillräckligt med mod för att ringa henne. Taktiskt som jag är valde jag att gå ut för att ringa. Om jag var ute så kunde jag ju, om samtalet blev för obekvämt, bara påstå att jag just varit på lunch och nu skulle in på kontoret igen. En god anledning att lägga på luren alltså. Jag tror att det var Pontus som stod för det tipset också. Ha alltid en flyktväg redo, som bankrånare och kärlekskranka män brukar säga. Men när jag ringde var det ingen som svarade - så jag gick in igen. Då ringde Malin, men eftersom jag just kommit in igen svarade jag inte. Istället skyndade jag ut igen, för att ringa utifrån. Men då svarade Malin förstås inte. Den här gången var jag dock lite mer förutseende, så jag tog en promenad runt kvarteret innan jag gick in. Och mycket riktigt, innan jag hunnit ens halvvägs, ringde hon upp. Från insidan av ett medicinskåp.

Riktigt hur samtalet gick minns jag inte, men alltför illa kan det inte ha gått. För efteråt så hade jag lyckats styra en dejt med henne. Och det tyckte jag var helt fucking amazing.

**** *** ** * ** *** ****

Helt fucking amazing. Det tycker jag fortfarande. Hur tusan lyckades jag fånga en så vacker kvinna? En med huvudet bland molnen och fötterna på jorden? Och som dessutom är förbannat intelligent? Jag har inte en aning, och jag tror aldrig att jag kommer att förstå hur det gick till. Men jag vill bara säga det att jag är väldigt lycklig att det gick som det gick.

Sedan ska en sak till sägas om Malin, och det är att hon har fått mig att känna saker som jag aldrig har känt tidigare. Jag har aldrig tänkt tanken att henne skulle jag vilja gifta mig och bli gammal tillsammans med tidigare. Men med Malin känner jag att.. jo.. jag hoppas på det. Att någon dag i framtiden lyckats lura på henne en ring på fingret. Att någon dag, om en sisådär sextio år, fortfarande vakna med henne vid min sida. Och det kommer från en som aldrig trott på sånt tjaffs tidigare.

**** *** ** * ** *** ****

*Jag vet att han har haft det. Bara inte när vi varit polare.

"Pappa om jag blir en blomma då får ingen plocka mig. Du måste sätta upp en lapp att det är förbjudet att plocka mig. Men du får plocka...

"Pappa om jag blir en blomma då får ingen plocka mig. Du måste sätta upp en lapp att det är förbjudet att plocka mig. Men du får plocka mig. Och plantera mig i en kruka. Och då måste du vattna mig varje dag så att jag inte vissnar och dör."

Djupt? Konstigt? Jag lutar åt djupa konstigheter. Lite existentialism liksom.

Dålig uppdateringsfrekvens på den här bloggen numera. Så kan det bli när man, för närvarande, är fullständigt ointresserad av att skriva blo...

Dålig uppdateringsfrekvens på den här bloggen numera. Så kan det bli när man, för närvarande, är fullständigt ointresserad av att skriva blogg. Men. Idag känner jag mig fasligt nöjd med mig själv. Därför ett kort inlägg.


Hur jag trodde att jag såg ut i våras, hur jag såg ut i våras, hur jag ser ut nu...
Har tränat väldigt dåligt under sommaren, men nu de senaste veckorna har jag kommit igång igen. Tyvärr har jag också känt av hur mycket (eventuellt inbillat) mindre jag blivit. Men idag kändes det nästan som att jag var i form igen. Jag klarade 50 kg på sneda bänkpressen igen, jag såg snygg ut i spegeln vid duschen, och galna gubben* sade att jag såg fit ut.



Här är raden det blir fel!
Även jobbet har fått bra. Senaste månaderna har jag brottats med ett problem i våra betaltjänster som verkat helt omöjligt att lösa. Men idag lyckades jag äntligen hitta orsaken till problemet. Nästan så att jag vill korka upp en flaska champagne för att fira!


Dagens vinst 1200kr
Och avslutningsvis så avslutningsvis några ord om mina aktie-lekar. Ni vet ju redan att jag gillar att investera i aktier. Och att det brukar gå ganska hyffsat. Men idag slog jag rekord. Dagens värdeökning motsvarar drygt 1200 kr. Det är mer än en dagslön. Man skulle alltså kunna säga att jag tjänat mer på mina aktier än på mitt arbete idag. Kind of cool. Tänk om det var så varje dag! (det är det absolut, absolut, inte! tyvärr!).


Nu med stänk- och kladdskydd!
Och som en bonus åt jag Whopper idag. Jo, nu igen. Och Burger King har uppfunnit något genialt! Ett medföljande stänkskydd så att man slipper kladd i hela knät!


Söt tjej med regn-hår
Och förresten var Emilia söt när jag hämtade henne idag. Hon hade fått "regnhår" av en av sina fröknar. Riktigt vad det innebär vet jag inte. Annat än att hon blev sjukt söt.

*Galna gubben är en karaktär på gymmet. Han är gråhårig, enormt biffig, och envisas med att prata med mig varje gång vi råkar vara där samtidigt. Och det där med att han pratat med mig, det tar jag som ett tecken på att han måste vara spritt språngande galen. Eller eventuellt tycker han bara att det är roligt att lära känna folk på gymmet. Men jag lurat år alternativet galen. Även om han nu lyckades klappa mig medhårs idag.

Inte för att jag är lagd åt det hållet , nej inte alls, men idag fick vi faktiskt ganska så celebert besök i lekparken. När jag och Emilia s...

Inte för att jag är lagd åt det hållet, nej inte alls, men idag fick vi faktiskt ganska så celebert besök i lekparken. När jag och Emilia som bäst höll på att hoppa studsmatta såg jag ett par glasögon som såg bekanta ut. Sedan en rundnätt (men för den skull ganska fin och parant) kvinna som också såg bekant ut. Och därefter ett litet barn som såg lite för välklätt ut för vår lilla lekpark.

Jodå visst var det dem. Sveriges två nästkommande regenter, och världens kungligaste gymägare.Ganska häftigt att se dem sådär faktiskt. Som vanliga människor.

En liten kyss | Bruden I lördags var jag på Daniel och Beccas bröllop. Väldigt vackert med allt från solgassande vigsel utomhus till rör...

En liten kyss | Bruden
I lördags var jag på Daniel och Beccas bröllop. Väldigt vackert med allt från solgassande vigsel utomhus till rörande tal från Tuppen. Dessutom fantastiskt kul att träffa precis alla gamla ursvikare på ett och samma ställe - det händer inte så ofta längre. Även trevligt att bli redligt full - det händer inte heller så ofta längre.

Men framförallt tycker jag att det var trevligt att roligt att träffa alla för att fira något sådant som vi grabbar aldrig, någonsin, brukar fira i vanliga fall. Kärleken.

Och det ledde såklart tankarna till mitt eget förhållande och min egen flickvän. Fan vad glad jag är att ha träffat henne. Jag har aldrig varit så kär i någon tidigare som jag är i henne nu. Och jag har aldrig varit så säker på vad jag vill få ut av livet tidigare som är jag nu.  Och då menar jag inte att det är ett bröllop jag drömmer om. Visst, ett bröllop vore (väldigt) roligt (någon gång). Men egentligen är det bara andemeningen av giftermålet som jag vill åt. Tills döden skiljer oss åt. Typ. Jag hoppas att det inte är för mycket begärt.

Dag 1, lördag Landade vid 12-tiden på Sardinien. Väskorna spårlöst försvunna. Jag snor badkläder av David, Malin kör på underkläderna, m...

Dag 1, lördag
Landade vid 12-tiden på Sardinien. Väskorna spårlöst försvunna.
Jag snor badkläder av David, Malin kör på underkläderna, men till stranden går vi.
Sedan mat på nån Restaurang. Där Svante och Moralez visar upp sig (se bilden).

Dag 2, söndag
Första heldagen på Sardinien, fortfarande utan väskor. Promenerar tillsammans med
gänget till beachen Maria Pia 10 minuter från oss. Otroligt vacker strand, med otrolig
mycket folk. Eftermiddagen erbjuder snorkeltur med båt. Ser en bläckfisk, och simmar
nästan in i en manet. Kul som f-n.
Terasshäng hos Emz, Svante, Morran och Johanna på kvällen (se bilden).

Dag 3, måndag
Teamet från andra lägenheten beger sig ut på äventyr. Vi lite mer lugnt lagda stannar
kvar hemma vid poolen och njuter av livet. Köper även nya badbyxor och handdukar
(se bilden) eftersom väskorna fortfarande dröjer.

Dag 3, måndag
Framåt eftermiddagen när solen inte gassar riktigt lika mycket tar vi oss en promenad
in mot staden. Vägen kanstas av en ganska trevlig beach (se bilden).

Dag 3, måndag
Tar oss upp på stadsmuren på vägen in i gamla stan. Batteriet i min kamera dör, så
det här är min bästa bild från promenaden. Malin har bättre (och dem ska jag försöka
sno sen). Shoppar hur som helst lite kläder för att ersätta det försvunna.

Dag 4, tisdag
Främlingslegionens sista heldag på Sardinien. Vi tar en taxi ut till en Le Bombarde,
en beach några kilometer från Alghero. Emz och Svante redan där (se bilden), Morran
och Johanna kom senare. Vackert. Men stenigt. Och det var visst ingen skönt att
bränna sig på maneter, fick vi höra.

Dag 4, tisdag
Bild från stadsmuren ned mot hamnen. På jakt efter någonstans att äta vår sista
middag tillsammans.
Dag 5, onsdag
Efter en lunch med främlingslegionen är jag och Malin plötsligt ensamma kvar
på ön. Lunchen åts på en av två till synes identiska restauranger bredvid varandra.
Den var riktigt uselt. Timmarna senare åt vi en mysig middag på den andra av de
båda restaurangerna. Paellan vi delade på var helt klart det godaste på hela resan.
Lustigt!

Dag 6, torsdag
Vi hade stora planer för torsdagen - busstur ut till Neptunus-grottan, och sedan
bad på Maria Pia på tillbakaresan. Visade sig dock gå loss på 300kr/person med
buss+grotta, så vi gjorde det enda rätta. Lade oss på standen. Där vi låg kvar länge.
Till kvällen åt vi pasta hemma, varpå vi tog en promenad. På hemvägen upptäckte
vi en enorm folkmassa på standen. Varför det?

Dag 6, torsdag
Tydligen så firar man midsommar 15:e Augusti i Italien, och det innebar stor fyr-
verkerishow. Riktigt pampigt, även om det inte riktigt syns på bilden. Och en kvart
lång också. Insane.

Dag 7, fredag
Jag vaknar för första gången på hela veckan först. Pigg och utvilad. Beger mig ut
och köper en frukost att överraska med. Kommer hem. Äter tillsammans. Sedan inser
jag att jag inte alls är pigg, utan jättetrött. Är på dåligt humör hela dagen frams tills
att jag får sova lite siesta.
Vad har det med bilden att göra då? Jo, efter siestan gick vi ut och köpte en häst-
hamburgare. Och som ni alla vet posar man framför solnedgången varje gång man
köper hästburgare.

Dag 7, fredag
Storyn, den har ni redan. Ovanför. 

Dag 8, lördag
Lördag, sista dagen på ön. Hänger på stranden en sista gång. Båda bränner sig
precis sådär lagom mycket som man ska göra sin sista dag.
Framåt kvällen tar vi en promenad. Fotar fryspizzan som de säljer på apoteket, och
fotar någon söt liten byggnad. Dessutom går vi förbi ett fikonträd. Det är semesterns
höjdpunkt för mig. Finns inget som luktar lika gott (utom möjligtvis en blöt hund, eller
Malins hår när hon inte duschat på några dagar (obs, inga likheter de båda dofterna
emellan i övrigt)).

* *** *

Bonusbilden
Varje gång jag ser den här bilden (som jag förvisso noga regisserade själv, för att få till
den perfekta divan) blir jag nästan lite irriterad. Irriterad för att Malin är så sjukt
jävla vacker. Så vacker att jag vet att jag aldrig kommer att kunna få henne. Inte
en chans.
Men sedan slår det mig att hon faktiskt är min. Inte för att jag vet hur det har gått
till. Men så är det visst. Och det känns ärligt talat ganska så fantastiskt. Att jag har
inte bara en intelligent, snäll, cynisk och fantastiskt flickvän (som, precis som jag,
 kan lägga sig och sova mitt på dagen). Hon är den snyggaste jag sett också. Det
känns ganska så bra. Faktiskt.

* *** *

Jo, jag skrev något om pizza i rubriken också.
Vad jag syftar på är den italienska pizzan. Den är oerhört överskattad. Smakar ingenting. Svenska pizza från Pizza Express är överlägsen.
Dock är de bra på annat där nere. Fisk och sånt.

Efter dryga veckan i Italien, närmare bestämt på Sardinien, finns det mycket att berätta om. Maten, solen, havet, vyerna, kulturarvet, vän...

Efter dryga veckan i Italien, närmare bestämt på Sardinien, finns det mycket att berätta om. Maten, solen, havet, vyerna, kulturarvet, vännerna och kärleken. Men först av allt är det något annat jag vill lägga fokus på, och det är den italienska toalettkulturen som i mångt och mycket skiljer sig från våran.

För det första så saknar cirka 75% av alla italienska toaletter lås. Varför det är så vet jag inte, men jag kan tänka mig att det beror på att italienarna är ett så socialt folk. De önskar kanske lite mer social interaktion vid sina toalettbesök? Oavsett vilket så tycker jag, som inte är sådär italienskt bajs-social, att det var ganska så obekvämt. Det där med att behöva sitta och vinka till folk när man skiter.

För det andra så saknar ca 75% av alla italienska toaletter toalettsits. Varför det är så vet jag heller inte, men jag kan tänka mig att det beror på att italienarna är ett så kreativt folk. De önskar kanske lite mer utmaningar här i livet? Oavsett vilket så tycker jag, som inte är sådär italienskt bajs-kreativ, att det var ganska så obekvämt. Men det förklarar å andra sidan varför de flesta matbutiker i Italien också säljer portabla toalettsitsar. Kanske är det någon slags turistfälla?

Dessa båda faktorer bidrog hur som helst till att jag, som har lite IBS och gärna uppskattar ett avslappnande toalettbesök någong gång ibland, vid några tillfällen kände mig lite obekväm. Eller vid andra tillfällen mycket obekväm.

Men annars var Sardinien helt fantastiskt. Verkligen. Lägger upp bilder och berättar mer senare.

PS. Toaletten på bilden är från flygplatsen. Lås fanns. Och ett hål i golvet. Vet inte om det är ett bra eller dåligt betyg. DS.

Pratade med en kvinna nere i tvättstugan. Hon uppförde sig som hon kände mig. Pratade om förskolan och om när den börjar osv. Går våra barn ...

Pratade med en kvinna nere i tvättstugan. Hon uppförde sig som hon kände mig. Pratade om förskolan och om när den börjar osv. Går våra barn på samma förskola? Jag fick den känslan. Har vi träffats förr? Det kändes så. Men jag har inte en aning. Ibland är det jobbigt att vara ansiktsblind.

Söndag. Jag sitter i soffan. Malin ligger och sover i rummet brevid. Bortsett från TV:ns tysta svammel så är det tyst i lägenheten. Lugnet e...

Söndag. Jag sitter i soffan. Malin ligger och sover i rummet brevid. Bortsett från TV:ns tysta svammel så är det tyst i lägenheten. Lugnet efter stormen, så att säga. Lugnet efter att Emilia tagit sitt pick-o-pack och åkt hem till familjen mamma igen. Snart ska jag iväg igen, grill- och poker hos Johanna med David, Malin och gänget. Men för stunden är det 100% Chill and Dill här. Väldigt trevligt, faktiskt.

Men det ska sägas att veckan har varit ganska lätt, faktiskt. Mycket tack vare bra väder (bada!) och att den lilla rackaren sovit 13-timmars-nätter. Så jag har faktiskt fått lite lugn o ro på egen han.

Semestervecka med Emilia. Söndag till söndag (tror jag). Det brukar innebära lite ångest i och med att damen i fråga kan vara ganska intensi...

Semestervecka med Emilia. Söndag till söndag (tror jag). Det brukar innebära lite ångest i och med att damen i fråga kan vara ganska intensiv.

Men veckan har börjat bra.

Igår gick vi ned till Smedsuddsbadet och badade en timma. Kom hem 18. Åt mat 19. Hon sov vid 20.
Idag vaknade hon 10.00, och sedan dess har hon inte velat göra annat än spela Barbie-spel. Med tanke på vädret tycker jag att det är en ganska bra sysselsättning.

Om någon timma ska vi till tandläkaren. Sen ska vi baka lite. Sen är det ju praktiskt taget sovdags igen.

Och imorgon? Då ska det visst vara bättre väder igen. Och bra väder innebär en sak - att jag slipper leka i dockhuset. Och slipper jag det, ja, då är ju livet ganska bra.

För tre år sedan, när jag var 27 år, träffade jag den perfekta kvinnan. Vacker, intelligent och - tro det eller ej - fullt kompatibel med mi...

För tre år sedan, när jag var 27 år, träffade jag den perfekta kvinnan. Vacker, intelligent och - tro det eller ej - fullt kompatibel med mig. För två veckor sedan gifte vi oss. För två dagar sedan dog hon en blodig död. För några timmar sedan försökte hon äta upp mig. Det här är vår historia...

Fortsättning följer?

Jag sitter framför datorn, djupt försjunken i mina egna tankar, när en hand läggs på skärmen och försiktigt sluter locket över mina händer. ...

Jag sitter framför datorn, djupt försjunken i mina egna tankar, när en hand läggs på skärmen och försiktigt sluter locket över mina händer.
"Tycker du inte om mig längre?" frågar hon med något sårat i rösten.
"Det är klart att jag tycker om dig," svarar jag, men hon är inte nöjd med mig svar. Det ser jag direkt på henne. I hur hon håller sig. I hur hon tittar på mig.
"Men om du tycker om mig," börjar hon, samtidigt som hon blinkar bort några tårar som hotar att bryta fram. "Om du tycker om mig måste du leka i dockhuset med mig."

Hon är väldigt emotionell min dotter. Framförallt när jag tjatat i en timma om att vi borde gå ut och köpa solkräm så att vi kan gå och bada.

...

Igår körde vi lite bad. Millan, Malin, Bojan o jag.
(Bojan är Malins systerson.. det är inte jag som råkat.. ja ni vet, skaffa en till..)

Sommartider på bostadsförmedlingen.. Jo, som ni vet är jag ju besatt av att logga in på Stockholms Bostadsförmedlings hemsida. Det är ju int...

Sommartider på bostadsförmedlingen..

Jo, som ni vet är jag ju besatt av att logga in på Stockholms Bostadsförmedlings hemsida. Det är ju inte som att jag letar efter en ny lägenhet. Jag har det ju bra här. Men. Det är ju lite som att gå på Loppis. Kanske att man kan fynda något?

Och jag vill påstå att sommaren verkar vara ett bra tillfälle att fynda. Eller fynda och fynda. Men såhär på sommaren verkar det vara färre som anmäler intresse. Så idag skulle jag kunna lägga mig på förstaplats på en massa olika lägenheter. Det är lite coolt. Så brukar det inte vara.

Så nu ska jag logga ut. Utan att lägga mig på förstaplats på något lägenhet.
Men lite nöjd. Men att jag skulle kunna.

 If in doubt, Meriadoc, always follow your nose.  - Gandalf, Lord of the Rings För en el massa år sedan så brukade jag titta väldigt mycke...

 If in doubt, Meriadoc, always follow your nose. - Gandalf, Lord of the Rings
För en el massa år sedan så brukade jag titta väldigt mycket på Lord of the Rings-filmerna, och då framförallt den första. I den filmen finns det en hel del referenser till att man ska följa sin näsa. Där finns Nazguler som sniffar i luften efter ringbärande hobbitar. Där finns orcher som sniffar i luften efter smaskiga hobbitar. Och där finns framförallt Gandalf, som talar om för alla oss som lyssnar, att när du är osäker - då ska du följa din näsa.

Det är något som jag har tagit till mig. Det där med att lukta sig till lyckan.

Jag minns att en dag i December förra året satt jag på tunnelbanan. Det var efter en dejt med en tjej som jag idag kallar för min flickvän. Vi hade varit på bio och sett The Hobbit. Då, ensam på väg hem igen, upptäckte jag en intressant doft. Det var min axel som doftade. På just den plats där tjejen i fråga legat och sovit genom delar av filmen. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den doften. Men den var beroendeframkallande. Framkallade känslan av såväl barnförbjuden kärlek som reell kärlek. Så, hela hemresan satt jag ogenerat och sniffade på min axel. Och väl hemma insåg jag en sak - att jag behövde mer. Mycket mer.

Och nu har det gått sex månader sedan vi blev ett par (därav det här blogginlägget..) på nyårsdagen*. Och jag är fortfarande lika beroende av den där doften. Feromoner. Herregud, vem behöver andra droger?

*Även om vi nu väljer att kalla 11 Januari för våran årsdag. För så står det ju på Facebook. Och så är det lättare att fira årsdag när man inte är bakfull..Men jo, 1:a Januari är den riktiga sanningen.

På bild ser vi ungefär så buttra ut som vi är glada i vanliga fall..

När Smal såg på de män- och kvinnor som omgärdade honom kunde han inte känna sig annat än främmande för dem. Under flera timmar hade de in...


När Smal såg på de män- och kvinnor som omgärdade honom kunde han inte känna sig annat än främmande för dem. Under flera timmar hade de inte gjort annat än suttit och pratat med varandra. Om oväsentligheter som knappast kunde intressera någon av dem. Om vädret. Om avlägsna släktingar i obskyra bergsbyar. Om ingenting alls. Och ändå visade de inga tecken på att tröttna. Alla ville ha mer av denna sociala cirkus vars enda mål tycktes vara att hålla ljudkulissen levande. Som om ljudet av deras sorlande röster hade något slags mervärde..

Smal skakade på huvudet, samtidigt som han lät ett finger löpa utmed kanten på den trämugg med vin han hade framför sig. För egen del sade han aldrig något om han inte behövde det. Och om han väl sade något så var det något av betydelse. Något som faktiskt bidrog till annat än att skapa en ljudkuliss. Kanske var det därför de andra såg snett på honom ibland, som om de inte riktigt litade på honom. Som om hans tystnad gjorde honom opålitlig. Men han tyckte att det borde vara tvärtom. När han sade något så menade han det. Han höll alltid sitt ord. Han var pålitlig. Men det gjorde honom ingenting om de inte litade på honom. För han litade inte på folk som pratade för mycket. Det var som om de hela tiden sökte bekräftelse. Som om de behövde övriga människors instämmande nickar för att bekräfta sin egen existens. Det skvallrade om dåligt självförtoende människor, tyckte Smal.

Utan att dricka upp vinet - Smal förstod sig inte på dem som envisades med at alltid dricka upp, man drack tills man tröttnat på att dricka, varken mer eller mindre - reste sig Smal och banade sig väg mot utgången. När han nästan nått hela vägen fram hejdades han av en röst bakifrån.

“Smal, vart ska du någonstans?” det var en Khaleisk kvinna i hans bataljon. Vad hon hette visste han inte. Han kunde namnen på dem i sin näve, samt officerarna. Övriga namn hade inte fastnat ännu.
“Jag vet inte,” svarade han med en axelryckning. Han hade inte en aning om vart han rest sig för att gå, annat än ut härifårn. “Ut härifrån.”
“Vill du ha sällskap?” frågade kvinnan.
“Nej,” svarade Smal, och stängde dörren bakom sig.


Elice tittade efter den muskulöse mannen ett ögonblick till, innan hon ryckte på axlarna och vände sig till sina bordskamrater igen.
“Underlig man, den där,” kommenterade Flyut. “Pratar aldrig.”
“Med en sådan där kropp behövs inte många ord,” invände Elice. “Men han kanske föredrar män?”
“Jag tror att han föredrar sig själv,” sade Tiblon. “Det är därför han aldrig pratar med någon. Därför han alltid lämnar skänkrummet själv.”
“Jag tror inte att han förstod vad du menade,” menade Flyut. “Vill du få honom i säng måste du säga det till honom.”
“Jaså?” nickade Elice. “Jag får prova det nästa gång.”

Jag minns att när jag gick i gymnasiet så brukade jag skolka de två-tre första lektionerna för dagen. Fram till lunch ungefär. Då någonstans...

Jag minns att när jag gick i gymnasiet så brukade jag skolka de två-tre första lektionerna för dagen. Fram till lunch ungefär. Då någonstans vid lunchtid brukade det ringa på dörren. Det var Didde som tittade in.

Sedan klev han, utan att säga så mycket, in och lade sig i min säng. Och sen sov han till någon gång kring fem-sex tiden på kvällen, varpå han gick hem igen. Varje dag var det samma sak. Jag sov bort min förmiddag, och Didde sov bort min eftermiddag. Vi kompletterade varandra väldigt bra på det sättet. Mycket kvalitetstid ihop. Väldigt lite tid spenderar i skolan. En win-win situation för alla, där våra lärare tveklöst drog det längsta stråt.

Nu många år senare befinner jag mig i en stuga någonstans i de sörmländska skogarna, tillsammans med en flickvän som tar varje tillfälle i akt att somna. Och då kommer jag att tänka på de här gymnasieminnena. Och då.. får jag en svagt olustig känsla av att jag lever i en parrelation med Didde.

Men å andra sidan känns det ganska tryggt. Jag gillar Didde. Jag kan leva i en parrelation med honom. Det är ju faktiskt vad alla riktiga män vill.

När jag sover för lite så tänker jag för mycket. Och då skriver jag. Varsågoda. Ord. ................ If beauty lies solely in the eyes ...

När jag sover för lite så tänker jag för mycket.
Och då skriver jag.
Varsågoda.
Ord.

................

If beauty lies solely in the eyes of the beholder,
are stains upon this beauty but mirrors of the beholders own failures?
And then, what does that say about me?

Om skönhet ligger i betraktarens ögon,
är fläckar på skönheten då reflektioner av betraktarens egna brister?
Och vad säger det då om mig?


...

My thouhts are one-way trains,
running on tracks unknown,
leading me to think,
I know nothing at all.

Mina tankar är enkelriktade tåg,
på okända spår,
vilket får mig att tänka,
att jag inte vet något alls.

...

The problem with emotions
is that they are not subject to our wills,
nor are our wills subject to our emotions,
leaving us utterly confused
on the road to oblivion.

Problemet med känslor
är att de inte lyder under våran vilja,
och att våra viljor inte lyder under våra känslor,
vilket lämnar oss evigt förvirrade
på vägen mot glömska.

Men den var fin att titta på, i varje fall. Den här helgen har jag fått prova på någonting nytt. Jag har fått prova på hur det känns att...

Men den var fin att titta på, i varje fall.
Den här helgen har jag fått prova på någonting nytt. Jag har fått prova på hur det känns att vara riktigt jävla gammal.

Så nu känns det faktiskt förbaskat skönt att vara hemma igen.

Jag behövde inte öppna ögonen för att se de scener som utspelade sig kring mig. I det stora rökfyllda rummet där jag befann mig, på bottenvå...

Jag behövde inte öppna ögonen för att se de scener som utspelade sig kring mig. I det stora rökfyllda rummet där jag befann mig, på bottenvåningen av ett fallfärdigt hus i Badt, utspelade sig aldrig några nya scener. Istället utspelade sig varje dag nya versioner av samma gamla scener.

Vid mörkrets inbrott fylldes lokalen av människor. Unga såväl som gamla. Män såväl som kvinnor. Lokala gäster såväl som långväga gäster. Men alla hade de två saker gemensamt. Dels var de omåttligt rika - annars skulle de inte ha råd att komma hit. Dels var olyckliga, ensamma och trötta på livet - annars skulle de inte ha valt att komma hit. Vissa av dem kanske inte visste det, eller ville erkänna det för sig själva, men de kom inte hit i jakten på lycka. De kom hit för att tillfälligt, eller en gång gör alla, släcka den ångest som följde dem vart vaket ögonblick.

De som kom hit talade sällan med varandra, och när det gjorde det var det med tysta röster. Istället slog de sig ned med sina pipor och lät svart rök rulla över sina läppar.

Varje morgon var det några av besökarna som lyckats släcka ångesten inom sig en gång för alla. De reste sig aldrig mer, utan bars ut på baksidan och kastades i floden. Efter att alla deras dyrbarheter tagits tillvara, förstås. Vad mig anbelangade var de idioter och förtjänade inte bättre. Med tiden, under de tre månader som jag suttit här utan att andas den svarta röken, hade jag lärt mig att hata dem. Hata dem för deras feghet. Fegheten att vägra ta tag i sina problem. Men mest av allt hade jag lärt mig att hata mig själv. För att jag satt kvar där kväll efter kväll, och hjälplöst bad gudarna att hålla henne vid liv ännu en natt. För att jag hjälplöst försöka hålla kvar henne, som ville gå. Men än så länge hade gudarna valt att lyssna till mina böner. Än så levde hon. Hennes resistens mot det svarta giftet var enastående. De flesta som kom hit överlevde inte en vecka, än mindre en månad. Men inte enastående nog, för vad som fanns kvar av henne nu var endast en smutsig spillra. Den hy som en gång varit ung och vacker var nu färglös, matt och gammal. Det leende som en gång kunnat smälta ett hjärta av sten var nu endast ett tandlöst grin inramat av svartnade läppar. Och av hennes gyllene hårsvall återstod nu endast några grånande tussar.

Det var också därför jag satt med slutna ögon, för att slippa se vad det blivit av henne. För att istället vandra tillsammans med henne i mina minnens korridorer, där hon fortfarande var som förut. Den vackraste jag någonsin mött.

...

Redan när vi först träffats, för ett knappt år sedan på en marknad utanför hennes morföräldrars gods, hade jag märkt att det låg som en skugga över henne. Som att hennes ögon speglade än mörkare- och dystrare värld än den jag såg. Som att blommor varg färglösa för henne. Som att där jag såg hopp såg hon hopplöshet, och där jag såg möjlighet såg hon omöjlighet.

Mörkret och mystiken kring henne hade fascinerat mig, och jag hade snart bestämt mig för att försöka jaga bort skuggorna kring henne. Att bli ett ljus i hennes mörker. Att få henne att älska mig, så som jag snart lärde mig att älska henne.

Till en början hade det sett ut som att jag skulle lyckas. Under våra första månader ihop var det som om skuggorna kring henne skingrades. Hon skrattade- och log oftare än förr, och hon lärde sig att se på världens möjligheter på ett nytt sätt. Och hennes känslor för mig? Jag tog dem för äkta kärlek, och det tror jag ännu att det var. Måhända var det en barnsligt naiv kärlek, grundad på mina konstlade försök att visa henne en sorglös värld, men ändå en äkta kärlig.

Men under vintern hade hennes mor hastigt insjuknat, och med moderns sjukdom hade skuggorna kring henne också återvänt. Skratten blev färre, och leendena dystrare...

[och där orkar jag inte skriva mer]

...

När jag öppnade mina ögon igen såg jag att hon sjunkit ihop i sin stol, med huvudet lutat bakåt mot väggen, som om hon somnat. Men jag visste bättre. Hon hade äntligen fått sin vilja genom.

För första gången på månader log jag, när jag reste på mig och lämnade lokalen.

[eller jo, en liten avrudning kastar vi väl in också..]

Jag har förlorat lite drygt 2500 kr på börsen den här veckan. Det suger. Så nu har jag slussat in 5000 nya kronor. Skrattar bäst som skra...

Jag har förlorat lite drygt 2500 kr på börsen den här veckan.
Det suger.
Så nu har jag slussat in 5000 nya kronor.
Skrattar bäst som skrattar sist.
Hah. Hah.

...

Halvdag på dagis idag.
Körde slut den lilla rackaren efteråt.
Två timmar i parken utanför dagis.
Två kilometers promenad till Sumpan.
En timme i parken där.
Två kilometers promenad hem igen.
Tjej som somnade när jag läste första boken.
Perfekt.
(om det inte var för att jag kommer sova inom 10 minuter..)

- Pappa, jag är hård i magen. - Jaha.. - Har vi några Malins päron så jag kan bajsa? - Nej.. - Mamma har bara morötter. Man kan inte bajsa m...

- Pappa, jag är hård i magen.
- Jaha..
- Har vi några Malins päron så jag kan bajsa?
- Nej..
- Mamma har bara morötter. Man kan inte bajsa morötter.

Jo. Så har min fredag sett ut. Din då?

Nu när jag varit hemma i Sverige två veckor, och Stockholm drabbats av upplopp och idioti i en vecka, kan jag inte låta bli att fundera över...

Nu när jag varit hemma i Sverige två veckor, och Stockholm drabbats av upplopp och idioti i en vecka, kan jag inte låta bli att fundera över hur motsvarande situation skulle ha sett ut i Sydkorea. Vad skulle hända om det blev upplopp i Sydkorea?

Mitt svar är tudelat.

För det första tror jag inte att det skulle bli upplopp i Sydkorea. De har en helt annan kultur, där något sådant som att bränna bilar på gatan skulle vara helt otänkbart. Något sådant som kriminalitet finns praktiskt taget inte i landet. Kriminalitet betraktas där som något så otroligt fult att personen som begår ett brott inte bara skämmer ut sig själv, utan hela sin familj. Att tutta eld på en bil, eller än värre ge sig på ordningsmakten, de är helt enkelt någonting fullständigt orimligt för en korean.

För det andra tror jag att om det faktiskt skulle bli ett upplopp i Sydkorea så skulle svaret från ordningsmakten vara ett helt annat än här hemma i Sverige. Jag tror att polisen, och militären, skulle ha en helt annat skjuta först och fråga sen-mentalitet än vad polisen har här hemma. Kort sagt tror jag inte att det skulle bli så mycket mer än en natts upplopp - därefter skulle alla upploppsmän sitta bakom lås och bom. Eventuellt med några skotthål i benen.

Så jag undrar, vad fan är det för del på oss svenskar? För jo, jag är så tokig att jag faktiskt inkluderar kidsen ute i Husby i gruppen svenskar. För det är ju vad de är, oavsett om de blonda, svarthåriga eller turkosa. När fan blev vi ett så bortskämt- och mjäkigt folk att vi tycker det är okej att gå ut och bränna bilar bara för att vi är lite missnöjda med livet? Efterlyser lite koreansk anda. Du som tuttar eld på en bil, skäms för fan. Du är förälder till någon som tuttar eld på en bil, skäms för fan. Och alla vi andra, som bara ser på? Skäms för fan. Döm ut de där idioterna så att de känner att de gör något fel. Hitta inte på ursäkter. Jo, det finns sociala orättvisor. Men den som tuttar eld på en bild är en idiot och ska skämmas. Punkt slut.

Vidare undrar jag varför den svenska poliser lallar runt och inte gör några ingripanden? Är det politiskt korrekta direktiv uppifrån? Plocka in varenda idiot som visar sig på gatan när det är upploppsstämning. Arrestera först, fråga sen. Oskyldig? Well, då var det ju jävligt korkat att springa runt med rånarluva mitt i natten..

Så, vad är min poäng?
Ingen alls. Jag är svensk, och det är väldigt osvenskt att faktiskt ha en poäng med vad man säger. Men om jag skulle ha en poäng så är det väl den att jag inte riktigt tycker om samhällsutvecklingen i Sverige. Där lata jävla människor (som jag själv!) ska driva landet framåt. Det känns ju dömt att misslyckas. Så egentligen borde man satsa på en politiskt karriär. Med inspiration av Caesar och Augustus. Två demokrater som blev diktatorer eftersom de visste bättre än folket i sina länder. Lite så jag känner. Jag borde bli demokratiskt vald diktator. Då skulle det bli ordning och reda här i landet. Jo. Lite så känner jag.

Eller ska jag vara seriöst för en sekund igen? Sydkorea inspierarade mig verkligen. Om det inte var för att alla jag älskar, och alla som jag vill vara med, finns här i Sverige så skulle jag inte ha något mot ett emigrera österut. Den dag västvärldens ekonomier crashar så tror jag att Sydkorea kommer stå sig ganska bra. Men well. Jag lever hellre i rasmassorna efter västvärldens kollaps med er jag tycker om än i pompa och ståt borta i Samsung-land.

Ibland händer det att jag kryddar lite extra när jag ska berätta något. Jag är ju liksom ingen vidare bra historieberättare. Inte muntligt ...


Ibland händer det att jag kryddar lite extra när jag ska berätta något. Jag är ju liksom ingen vidare bra historieberättare. Inte muntligt i varje fall. Om något så är jag väl vad min farfar brukar kalla för en liten historieförstörare. Jag börjar gärna min historia med att i första meningen förstöra poängen. Sedan fortsätter jag med att desperat försöka lappa ihop historien med mer eller mindre irrelevanta detaljer, som i sin tur kan vara mer eller mindre påhittade.

Bellman kissade så långt att det blev varmt på ryggen. Alltså, han kissade runt hela jorden. Och så var det en tysk och en ryss också. Men dom kissade inte lika långt.. och.. eh..

Det är då kryddorna kommer väl till pass. Även om jag missat poängen med min historia så försöker jag göra någonting av den.

Men dom kissade inte lika långt. För ryssen, han hade prostatacancer. Och visste du att 25% av alla svenska män drabbas av det? Det är typ den vanligaste cancersorten av alla. Men Bellman hade en gen som gjorde att han var imun mot den. Det lästa jag i DN.

Då blir det ju plötsligt ganska intressant. Inte direkt någon rolig historia. Eller särskilt sant. Men jag har ju ändå kryddat historien lite. Så att jag känner att jag har bidragit med något.

Hur som helst. Sedan jag lärde känna en snygg brud, som senare blev min flickvän, för ungefär ett halvår sedan finns det en historia som jag kryddat mer än någon annan. Det är historien om Tuppen och Carlo som mästerkockar. Jag har ju liksom inte haft något vettigt att säga, det har jag aldrig, så jag har gång- på gång upprepat- och överdrivit hur bra de är i köket. Lite som ett mantra. Tuppen är bra i köket, Carlo är bra i köket. Varför vet jag inte. Jag är övertygad om att bruden i fråga fortfarande skulle vara min flickvän även om jag inte pratade om Tuppen och Carlos köksegenskaper stup i kvarten. Men det har liksom blivit så. Att det är historien som jag gått och kryddat. I ett halvår.

Ikväll ska Tuppen och Carlo försöka leva upp till myten om sig själva genom att koka ihop någon slags mat hemma hos oss.

Så vad jag försöker säga här är ett litet förlåt till Tuppen och Carlo. Jag förstår att det är en väldig press på er nu. Jag hoppas att ni lever upp till den. Annars ser jag ju ut som en lögnare. Och i så fall är det ju erat fel om den där bruden inte vill vara tillsammans med en lögnare. Tänk på det när ni lagar maten ikväll.

;-)

To come home, is not to be at home, until you feel at home. ... Kom hem för en vecka sedan, men det dröjde till igår innan jag verkli...


To come home,
is not to be at home,
until you feel at home.

...

Kom hem för en vecka sedan, men det dröjde till igår innan jag verkligen kände mig hemma igen. Och det är skönt att vara hemma igen, när hemma är känslan av hår mellan fingrarna.

...

För övrigt, vad är det för fel på kidsen i Husby? På min tid nöjde vi oss med att palla äpplen när vi ville "göra uppror". Nu ska man visst elda upp bilar och skit, vad är det om?

...

Nej, nu ska jag lägga mig i sängen med en bok.
Finns en risk att jag somnar. Men det är liksom halva nöjet.
Finns också en risk att jag råkar läsa tills det blir ljust ute. En risk jag kan leva med.

Kom hem från Sydkorea igårkväll. Kände mig inte särskilt jetlaggad då - kanske att jag fick lite superkrafter av att ha en fin böna som vän...


Kom hem från Sydkorea igårkväll. Kände mig inte särskilt jetlaggad då - kanske att jag fick lite superkrafter av att ha en fin böna som väntade på mig hemma i lägenheten? (Med kött! Vem kan vara trött när det finns rött kött i huset!?)

Idag känner jag mig desto mer jetlaggad. Klockan är strax efter sju svensk tid, men kroppen säger att den är någonstans efter 02. Svårt att underhålla en leksugen Emilia då. Svårt att hålla sig vaken över huvud taget.

Men jag har bra planer för kvällen ändå. Emilia badar nu, och sedan ska jag försöka lägga henne. Efter det går det en massa Eurovision-program på TV som jag vet att Malin vill se. Och det är där min plan blir riktigt bra. Det finns en liten mängd vin kvar i kylen. Den tänker jag hälla upp. Och sedan tänker jag se till att somna bekvämt på henne. Jag tycker ta-mej-tusan att planen är briljant. M får se sina program utan att jag stör med en massa dåliga ordvitsar. Och jag får sova. På en snygg tjej. Alla blir vinnare, eller hur? Jag tycker det!

...

Hur det kännas att vara hemma igen?
Bra. Lite trubbigt. Som att jag inte riktigt kommit hem än mentalt. Jetlag, kanske. Som att.. allt här hemma känns lite ovant.
Men bra, som sagt.
Det var härligt att komma hem till M igår.
Det var härligt att få hem Millan idag.
Och ja. Ungefär så.
Nu ska jag sluta skriva och försöka hålla mig vaken istället. Koffein?

Koreas nattliv? Hysteriskt. Sjukt glada människor. Klockan 5 nu. Imorgon sista dagen. Go'natt!

Koreas nattliv? Hysteriskt.
Sjukt glada människor.

Klockan 5 nu.
Imorgon sista dagen.

Go'natt!

Två bröder, som tvingades kriga på var sin sida i koreakriget.. (Korea War Memorial, igår) Utsikt från 13:e våningen i Hyundai Young ...

Två bröder, som tvingades kriga på var sin sida i koreakriget..
(Korea War Memorial, igår)

Utsikt från 13:e våningen i Hyundai Young Plaza
(en shoppingalleri på 13 våningar, endast ungdomskläder)
...

Det har blivit en hel del promenerande de senaste två veckorna - i stort sett all vår vakna tid, varje dag. Och de senaste dagarna har det börjat ta ut sin rätt på mig. Min rygg känns stel som en pinne, och bara jag reser på mig gör det så ont att jag blir illamående. Inte katastrofalt så. Men tillräckligt för att promenader i stan ska kännas mindre angenäma.

Så det här med att åka hem, det känns ganska så välkommet. Att få sova i min egen säng. Att få sitta stilla i min egen (obekväma) soffa. Att få äta normal mat. Och jo, så längtar jag ju efter en och annan där hemma också.

Det är inte ofta som jag blir rörd av saker - men idag, när vi besökte Korean War Memorial, blev jag faktiskt det. Korean War Memorial kan v...

Det är inte ofta som jag blir rörd av saker - men idag, när vi besökte Korean War Memorial, blev jag faktiskt det. Korean War Memorial kan väl enklast beskrivas som ett jättelikt museum byggt för att hedra alla dem som stupat för att göra (Syd-)Korea till vad det är idag. Det börjar med historien om hur Japan invarderade- och förtryckte Korea- och koreanerna under 1900-talets första hälft, och fortsätter sedan med att berätta om hur Koreakriget bröt ut. Om hur det med underlägsna vapen försvarade sig mot Sovjetiska pansarvagnar. Om hur de med sanslösa uppoffringar och med enorma förluster köpte sig den tid som behövdes för att låta amerikansk militär landstiga och vända kriget till deras favör.

Väldigt spännande. Får en att förstå hur annorlunda världen kunnat se ut. Hur små marginaler det varit här i världen ibland.

...

Fortsatte dagen med besök på ett Koreanskt spa. 40 minuter ryggmassage, bubbelbad, kallbad, blodlysten massagestol, och en hel del annat.

...

Avslutade dagen på Hawaiiansk restaurang/pub/nånting. Några drinkar, god mat, och allt sånt. Planen var att fortsätta mot någon nattklubb. Blev istället att traska hem lite lätt illamående. Inte helt enligt planen, men funkade det med. Hemma vid 2-tiden. Och mest intressant - promenerade ca 2 kilometer, själv, bland en massa fulla ungdomar. Har aldrig känt mig tryggare någonsin. Vilket land.

Onsdag. Back in Seoul.. Vi hittade Åland..! Grilla bläckfisk? Jovisst! Gott? Gud nej! Den här är tillägnad dig babe. Wiene...

Onsdag. Back in Seoul..

Vi hittade Åland..!

Grilla bläckfisk? Jovisst!
Gott? Gud nej!

Den här är tillägnad dig babe. Wienerbröd med korv i.

T-banereklam i Gangnam, plasikkirugi...

T-banereklam i Gangnam, plasikkirugi...

T-banereklam i Gangnam, plasikkirugi...

T-banereklam i Gangnam, plasikkirugi...

T-banereklam i Gangnam, plasikkirugi...

T-banereklam i Gangnam, plasikkirugi...

T-banereklam i Gangnam, plasikkirugi...

GomTV-studion i Gangnam, Code S ro16... sitter brevid Boxer?
...

Och nu ska vi ut och jaga museer och spa/massage!

Måndag morgon. Busan. Huandae beach. Busan. Måndag. Flyga first class. Tackarrr! Måndag. Jeju, mot beachen.. Måndag....

Måndag morgon. Busan. Huandae beach.

Busan.

Måndag. Flyga first class. Tackarrr!

Måndag. Jeju, mot beachen..

Måndag. Natt. Staty..

Lover's in the night på Jeju..

Lotte Hotel Jeju.. sjuuuuukt stort och överdrivet.

Tisdag. Jeju. Lavatunnel. Kallt, blött, coolt!

Lavatunnel..

Lavapelare..

I'm a mother father gentleman..

No more bullshit..?

På Jeju Maze Land.. labyrint!

Manliga män..!

Och ännu manligare..

..och, ja, eventuellt lite gay?

Vi kan titta lite på labyrinten istället?

Eller så åker vi vidare till Jeju Loveland?

Loveland..

Man kan väl säga att sex var temat?

Ooopsie?

Skylt utanför toaletterna..

Så här det ska tas..

Vart tog armen vägen?

Överkropp? Vem behöver det när man har så stor pung?

En fin man..

Hoppsan hejsan..

Macho fantastic..



Använder Blogger.