Nu när året börjar lida mot sitt slut kan jag inte låta bli att börja se mig lite i backspegeln, för att försöka minnas vad jag egentligen ...

2012 enligt mig

/
.. Comments

Nu när året börjar lida mot sitt slut kan jag inte låta bli att börja se mig lite i backspegeln, för att försöka minnas vad jag egentligen har upplevt i år. Förra året skrev jag att det hade varit ett komplicerat och jobbigt år - därför känns det skönt att kunna skriva att det här året har varit dess raka motsats. I år har livet varit nästan för lätt. Så lätt livet nu någonsin blir med dödsfall i familjen och deltids-pappande.

Om det är något särskilt jag vill peka på med det här året så är det att jag har utvecklats. Till det bättre, tror jag. Mina intressen, prioriteringar och värderingar har förändrats. I våras var jag fortfarande av åsikten att kvinnor är onda, och att det bästa i livet utan tvekan var att spela games med grabbarna i sällskap av ett glas whisky. Idag tycker jag fortfarande att games med grabbarna är något bra - men whiskyn har jag bytt mot O'boy. Dessutom tror jag att det kan finnas bra kvinnor. I varje fall någon enstaka. Nog för att tanken på att försöka tycka om någon fortfarande skrämmer mig, men det är en risk jag känner mig mer och mer villig att utsätta mig för. Fan, ibland känns risken lockande.

Och ingen årsresumé är fullständig utan att nämna min lillskrutt. Nog för att hon är den största och mest hänsynslösa terrorist man kan tänka sig - det går inte en dag utan att jag vill slå (mitt) huvud i väggen för att hon är så jobbig. Men likförbannat älskar jag henne över allt annat. Hon är pappas nummer ett. Och hon vet det.

Kanske att jag ska fortsätta traditionen att säga något snällt ord om alla er vänner som jag i vanliga fall aldrig säger något gott om? Rice; resan till Paris med Fromage var utan tvekan årets holabalo. Vågar knappt tänka på vad som kan hända nästa gång. Didde; behöver jag ens skriva något? Du är självskriven, varje år. Tuppen; du vet det också, alltid. David; årets tre bästa fyllor, årets värsta träningsverk. Ponta; mästercoachen, jag bugar. Carlo; årets tio sämsta filmer, utan tvekan. Det är kärlek.

Avslutningsvis ett ord till dig farmor. Du gick bort den 18:e oktober, dagen före min födelsedag. Jag ångrar att jag inte besökte dig mer mot slutet. Men jag var för feg för det - och det skäms jag för. Och jag vet att du förstod det, så många ursäkter som du hittade på för att jag skulle slippa hälsa på. För snäll, in i det sista.
Jag tror inte på någon gud, eller på någon himmel. Men jag tror att du är där. Call it karma, men du borde vara där.

I love you, all of you.
- The Good Guy

PS. Jorden gick inte under, vilken tur. DS.


You may also like

Använder Blogger.