Solens hetta, flugornas surrande och den evigt uppåtsluttande vägen höll på att driva Grill till vansinne. Fötterna hade sedan länge varit t...

En marsch..

/
.. Comments
Solens hetta, flugornas surrande och den evigt uppåtsluttande vägen höll på att driva Grill till vansinne. Fötterna hade sedan länge varit täckta av blåsor, och när ena sandalen för någon timma sedan gått sönder hade det inte dröjt länge förren blåsorna spruckit upp och han börjat lämna blodiga spår efter sig i det hårdpackade gruset. Han hade försökt stanna till för att vira resterna av sandalen runt foten, men det hade varit lönlöst - sandalen var bortom räddning. Allt stoppet hade givit honom var en längre lucka fram till Raelg. Men Grill hade envist fortsatt framåt. Han vägrade ge den senige veteranen ännu en anledning att skälla ut honom för någon bagatell. Den här gången tänkte han visa att han var mer än bara en rekryt. Han var en soldat. En Oxvältare.

När de en stund senare passerade en stillastående vattensamling som till och med flugorna såg ut att undvika vände sig Raelg mot honom och frågade med ett flin.
"Du ser ut som skit. Behöver du stanna och dricka, vila lite?"
Grill ville inget annat än att nicka och slänga sig ned på marken intill dammen, men Daal ta honom om han tänkte ge det flinande aset den glädjen. Istället skakade han på huvudet.
"Redan? Jag har just börjat få upp farten."
Raelg bara tyckte på axlarna med samma breda flin fastetsat på ansiktet, och satte av igen. Den honerska smådjävulen njöt av det här. Med förnyad energi satte Grill av framåt tills han kom upp jämsides med Raelg, där han började vissla på spruckna läppar.

...

Raelg kastade en snabb blick åt sidan när han hörde det tjutande oljudet. Det lilla blåbäret hade börjat vissla. Inte nog med att Grill försökt överträffa honom vid minsta tillfälle sedan de gett sig iväg på marschen, nu tänkte den ettriga myran förnedra honom också. Innan visslandet börjat hade Realg funderat på att kommendera halt trots allt - det var nätt och jämt att han kunde stå på benen, men nu var han tvungen att fortsätta framåt. Så fan att han skulle ge det ynglet nöjet att vinna över honom. Inte förrän hjärtat sprängdes i brötest på honom. Ganska snart alltså. Jag kanske får vila trots allt, tänkte han.


You may also like

Använder Blogger.