Det kan kanske tyckas att mitt nyårslöfte om att skriva i år går ganska så dåligt. Det kan kanske till och med kan vara så att jag håller ...

On writing

/
.. Comments
Det kan kanske tyckas att mitt nyårslöfte om att skriva i år går ganska så dåligt. Det kan kanske till och med kan vara så att jag håller med, åtminstone delvis. But I will let you in on a tiny little secret. Even though I'm doing nothing, I'm learning plenty.

Den senaste månaden har jag, när jag läser något som jag tycker är fantastiskt, börjat analysera vad det är som gör att just det är så fantastiskt. Och jag vill påstå att jag börjar bli ganska bra på att bryta ned det braiga till konkreta berättartekniska grepp. Nu gäller det bara för mig att lära mig att själv applicera dem på ett roligt sätt.

Anyone still interested? Här kommer några av de grepp jag har lärt mig:

 - Minst två sidor av varje mynt. Det gamla klassiska med en av naturen god person som har problem med en av naturen ond person är ganska ointressant. Världen är inte svart-vit, och det bör inte en historia vara heller. Går det att skapa sympati för alla sidor, gärna fler än två (the more the merrier), blir det hela mycket mer intressant. Tänk Isreal/Palestina, är en judisk trebarnsmamma i Gaza ond? Eller hennes palestinska granne? Eller är de båda bara offer för något mycket större, där ingen har rätt?

- Quirks. En karaktär blir aldrig intressant om den är för slätstruken. Detsamma kan sägas om en historia, no matter how epic. Karaktären känns inte genuin om den inte är flawed eller har underliga karaktärsdrag, och en episk historia känns aldrig episk om den inte blandas ut med vardagliga banaliteter. Tänk Star Wars - vem är mest intressant, straightforward Luke eller flawed old Han Solo? Tänk Lost - vem är mest intresserad, helylle doktorn Jack eller flawed old Sawyer?

- Humor/punchlines. Det ligger delvis under vad jag sade om att en episk story aldrig kan bli episk utan något vardagligt. Humor och enkla punch-lines är ett bra sätt att bryta- och hålla en annars högtravande historia på lagom nivå. För helt ärligt, känner du någon som skulle orka rädda världen - eller ens diska - utan att dra på smilbanden åt sina problem någon gång ibland?  

- Don't overdo it. Less is more. Klassiska ordspråk, men de gäller absolut för skrivande. Om någon karaktär mår dåligt - skriv inte för mycket om det, låt det läcka ut mellan raderna på något annat sätt istället. Ju mer du skriver om den känslomässiga misären, desto mindre relevant känns den för läsaren. Jag har inga bra exempel här - men några av de mest känslosamma saker jag har läst de senaste orden har inte behandlat känslorna i fråga med så mycket som ett ord. Men det som läckt fram mellan raderna har varit mer än nog för att fylla bröstet med känslor.
So. Mitt nuvarande projekt är att försöka skriva en kortare historia med alla dessa ingredienser. För att se om jag kan applicera dem. För att skapa någonting som jag tycker är bra.

But first, another two days of gaming.

But even firstier, frukost.


You may also like

Använder Blogger.