Lillknas har aldrig brukat vara rädd för något särskilt tidigare, men på senare tid har hon börjat bli rädd för spöken. Och det är inte vilk...

Alla har vi våra demoner

/
.. Comments
Lillknas har aldrig brukat vara rädd för något särskilt tidigare, men på senare tid har hon börjat bli rädd för spöken. Och det är inte vilka spöken som helst heller, utan hon har hittat två riktiga skräckexempel ur de skräckfilmer vi brukar se tillsammans.

När det är mörkt ute, och hon ska gå till ett annat rum, som jag inte är i, då säger hon:
- Jag är rädder mig. Labolina rädder mig.
När vi spelar Bamse-spelet, då skriker hon varje gång det kommer ett spöke.
Och värre blir det för varje gång. Nu vågar hon knappt spela Bamse längre..

Farmor är inget spöke. Henne var vi ute med idag, och solade lite. Bara sådär.

Sen händer det att hon blir rädd för mig också. När jag kittlar henne så ska jag helst låta som en gris också. Men om jag gör det för mycket, då kan det bli läskigt. För då är jag inte pappa längre. Då är jag en gris. Och då stoppar hon mig. "Inte roligt. Jag rädder mig. Inte äta upp mig."

Kids alltså =)



You may also like

Använder Blogger.