Jag såg just Ghostbusters för kanske hundrade gången, och någonstans på vägen frågade jag mig själv; varför är den här filmen så bra? Varf...

Back in the days, when all was possible

/
.. Comments



Jag såg just Ghostbusters för kanske hundrade gången, och någonstans på vägen frågade jag mig själv; varför är den här filmen så bra? Varför är alla filmer från 80-tal och tidigt 90-tal så mycket bättare än de filmer som görs nu för tiden?

Jag tror att svaret är enkelt. Filmer förr om åren genomsyrades av en helt annan optimism än dagens filmer. I Ghostbusters klarar fyra vanliga slackers från New York av att besegra en gud som kommit att förinta världen. Hur då? Modern teknik och vackra one-liners. Självklart överlever den snygga tjejen, och elakingarna hamnar bakom lås och bom (eller i fallet Ghostbusters, total protonomvandling tillbaks till diminsion X). Samma sak gäller i stort sett alla andra filmer från samma tidsera; Rocky kan bli boxningsmästare, Sarah Connor kan stoppa en mördarmaskin från framtiden, Van Damme kan slå vem fan som helst på nosen. Idag är det inte alls så längre. Hjälten dör, eller förlorar åtminstone någon nära anhörig. Olycka och elände.

Driver jag tanken lite längre tycker jag samma sak gäller hela samhället. Ghostbusters- och 80-talets fantastiska skräpfilmer representerar en tid då man faktiskt trodde att allt var möjligt. Ekonomisk tillväxt, rikedom, kändisskap och allt vad det nu heter. Idag har vi ekonomisk kris i hela västvärlden - samtidigt som elakingarna i Game of Thrones hugger huvudet av Eddard Stark. Ingen optimism. Idag förutsätts att allt ska gå och helvete - och så klart går saker och ting åt helvete då. Och det tycker jag är onödigt. Fram med Van Damme, Bill Murray och Schwarzenegger på vita duken igen - då tror jag att hela världen kommer på fötter igen. För vet ni vad en ekonomisk kris egentligen är? Ett gäng pessimister som följer ett flockbeteende. Följ Van Damme eller Ghostbusters så vänder det.

Over and out
- The Good Guy


You may also like

Använder Blogger.