De senaste dagarna har jag haft det tvivelaktiga nöjet att sälja av en hel del prylar på Blocket, och det har gett mig tillfälle att se och ...

Tankar kring Blocket

/
.. Comments
De senaste dagarna har jag haft det tvivelaktiga nöjet att sälja av en hel del prylar på Blocket, och det har gett mig tillfälle att se och begrunda ett mycket märkligt beteendemönster. I stort sett alla svar jag får på mina annonser kommer från kvinnor. Det spelar ingen roll om det är rakhyvlar för män eller tamponger jag säljer - andelen kvinnor som mailar är lika överväldigande stor i samtliga kategorier. Kvinnorna som hör av sig är artiga, exakta och effektiva; hur stor är den? vad väger den? jag tar den! 

Sedan dröjer det ett par timmar, så länge att jag - om jag inte visste bättre - skulle tro att kvinnan kanske fått kalla fötter. Men därefter ringer telefonen.

- Hej det är Martin, Johannas [man/sambo/kvart-i-tre-ragg], jag skulle visst hämta [något skräp] som hon hittat på blocket.

Namnen förändras, men meningen är alltid densamma. Dessutom uttalas den alltid på samma sätt - med en lång djupdragen suck, som om den stackars mannen låg på sin dödsbädd. Kanske är det också så det känns för mannen där på andra sidan linjen. Som att det inte finns någon utväg. Hur han än gör så kommer det att sluta lika illa för honom. Antingen så hämtar han det där jävla skitet, eller så blir det inget sex på ett halvår. Det blir det ju förmodligen inte ändå. Men om han inte hämtar grejerna, då blir det definitivt torrt i sänghalmen framöver.

Det är just efter dessa samtal som jag tackar min lyckliga stjärna för att jag är singel. För att det inte finns någon manisk shop-aholic som kan skicka iväg mig på ofrivilliga blocket-resor. Jag är fri att sitta här i min polska kvalitetssoffa och njuta av livet. Fri att sitta här och dricka öl, se på family guy och.. försöka hålla saknaden efter någon fin att krama på på avstånd. Saknaden efter någon som kan ge mig lite värme.. och kanske skicka iväg mig på någon slumpvis blocket-resa.

Och där någonstans tar min tro på rättvisa slut. Vad är det för någon grym gud som har skapat oss män såhär? Varför måste vi män vara så självdestruktiva!?

Jag vill gärna dyrt och heligt svära på att när jag träffar en ny kvinna att då ska jag redan från dag ett spika upp mina regler. Bland dessa ska det i fetstilt stå: jag hämtar inte din blocket-skit! det får du göra själv! jävla kvinna! Men jag vet ju att det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll om jag förklarar mina regler. Kvinnan, vem hon nu är, kommer bara nicka och säga att såklart är det så. Men sedan när det väl är dags. När köpet väl är gjort. Då kommer hon sitta där och fladdra med ögonfransarna och be så snällt. Och självklart kommer det att fungera. Jag, precis som alla andra av mitt patetiska släkte, kommer att förvandlas till en hundvalp inför de där ögonfransarna. Och vips kommer jag att åka land och rike runt för att hämta hem kvinnans nya kollektion av rosa dammvippor från Ralph Lauren.

Så at the end of the day får jag väl bara hoppas att jag tillhör den minoritet av män som åtminstone kommer att få ligga någon gång per halvår.


PS: Jag vill gärna skriva några rader till, på temat evolutionsteori. Så att jag kan vända på begrepper survival of the fittest till survival of the fittigast. Men då börjar det ju låta som att jag hatar kvinnor. Och det är ju just där skon klämmer. Jag tycker ju om the female species. Jag kan ju föreställa mig hur fantastiskt livet skulle vara om jag var bög - som ett avsnitt av så mycket bättre. Men jag simmar inte på den sidan floden. Utan jag gör som mina manliga bröder bland laxarna och simmar mot strömmen.


You may also like

Använder Blogger.